Sedan tvillingarna föddes, eller kanske egentligen sedan jag blev gravid, har jag inte riktigt känt igen mig själv och min kropp. Vissa saker är logiska som den uttänjda huden med sina bristningar eller magmusklerna som inte hittat tillbaka till sin plats. Eller tröttman och den påföljade snurrigheten. Dom sakerna köper jag men sen är det så många andra saker som jag inte är riktigt lika pigg på att acceptera. Som:
1. Värken i lederna som kommer och går som en utekatt. Ena dagen är det höften. Andra dagen fotlederna. Nu senast fingrarna. När ska allt det här bara ta och gå över undrar jag?
2. Smärtorna vid ägglossning. Alltså serro. Är det fler än jag som har fått ont, fruktansvärt ont, vid ägglossning? Det gör ont på det där viset att jag skulle kunna tro att något är fel. Men jag tror inte att det är det. Något fel alltså. Jag tror att det här är "normalt" efter en graviditet. Men ändå: är det någon som känner igen sig? I natt låg jag vaken i en timme med ont på vänster sida i nedermagen. Som om att jag skulle ha råd med det? Att ligga okynnesvaken i en timme när barnen sover liksom.
3. Håret. Beter sig som en obstinat tonåring. Ena dagen är det snällt och en medspelare. Andra dagen flottigt. Nästa dag torrt och frissigt. Man ba: bestäm dig håret hur du vill ha det. Håret ba: NEJ JAG GÖR SOM JAG VILL OCH JAG VET INTE VAD JAG VILL!
Alla dessa märkliga saker som händer med kroppen efter att man har blivit välsignad med barn. Till dom sakerna säger jag nej tack. Men är det någon som lyssnar. Nej. Nej nej nej. Jag känner mig så inte hörd här.
Ps. Historiken över det fysiska förfallet post partum:
Uppfuckad kropp del ett "Och den skruttiga fysiken".
Uppfuckad kropp del två "Nu utan hår men med svettningar".
1. Värken i lederna som kommer och går som en utekatt. Ena dagen är det höften. Andra dagen fotlederna. Nu senast fingrarna. När ska allt det här bara ta och gå över undrar jag?
2. Smärtorna vid ägglossning. Alltså serro. Är det fler än jag som har fått ont, fruktansvärt ont, vid ägglossning? Det gör ont på det där viset att jag skulle kunna tro att något är fel. Men jag tror inte att det är det. Något fel alltså. Jag tror att det här är "normalt" efter en graviditet. Men ändå: är det någon som känner igen sig? I natt låg jag vaken i en timme med ont på vänster sida i nedermagen. Som om att jag skulle ha råd med det? Att ligga okynnesvaken i en timme när barnen sover liksom.
3. Håret. Beter sig som en obstinat tonåring. Ena dagen är det snällt och en medspelare. Andra dagen flottigt. Nästa dag torrt och frissigt. Man ba: bestäm dig håret hur du vill ha det. Håret ba: NEJ JAG GÖR SOM JAG VILL OCH JAG VET INTE VAD JAG VILL!
Alla dessa märkliga saker som händer med kroppen efter att man har blivit välsignad med barn. Till dom sakerna säger jag nej tack. Men är det någon som lyssnar. Nej. Nej nej nej. Jag känner mig så inte hörd här.
Ps. Historiken över det fysiska förfallet post partum:
Uppfuckad kropp del ett "Och den skruttiga fysiken".
Uppfuckad kropp del två "Nu utan hår men med svettningar".