Precis som vi bestämt kvällen innan gick vi ner till havet det första vi gjorde på fredagen.
Nere i viken finns nämligen en brygga som är som gjord för att kasta sten från.
Det var en magisk morgon.
Allt var så stilla och rofyllt.
Efter vissa trill-i-vatten-incidenter fick barnen gå vidare på äventyret utan byxor.
Vi passerade vackra blommor.
Och tittade på båtarna och bojarna som låg i det spegelblanka vattnet.
Såg några båtar passera.
Och granskade livbåten på nära håll.
Medan jag krattade och städade upp vår lilla strand från tång och glasbitar (alltså hur ledsen blir man över allt glas som folk kastat från sina båtar och som sedan rullar in till strand?) parkerade Olof och Greta sig på en handduk. "Det finns inget så vilsamt som att se någon annan arbeta" sa de.
Efter att jag hade krattat klart var barnen väl förtjänta av en förmiddagsfika.
Sen skulle vi gå hem. Greta ville inte gå så mycket i förväg. "O-fff", "pa-pa", ropade hon.
På grusvägen hittade vi en död skalbagge. Den gjorde Greta mycket bedrövad.
Vi passerade massor av liljekonvaljer vilket gjorde mig på gott humör.
Och vi luktade på syrenerna som bara precis hade börjat blomma i den norra skärgården.
Efter lunch och eftermiddagsvila var Olof mycket gosig.
Vi åt melon.
Världens kanske godaste vattenmelon. Älskar när det händer.
Ulf klippte gräset. Tre veckor sen sist.
Efter klippning plockade vi fram poolen.
Det var en ljuvlig fredag som dessutom var Sveriges nationaldag, men den detaljen var inget vi tog någon särskild notis om.
Dagen avslutades med middag och ost i detta vårat underbara uterum. När barnen skulle sova somnade även vi, så där som det kan bli när det ligger för mycket trötthet och lurar i kroppen. Ett par strålande härliga dagar hade vi i viken. Snart flyttar vi ut dit för sommaren.
