Vi åkte ut till Hummelviken i torsdags och i och med det började allt det vanligaste igen.
Det vill säga jakten på den lille rymmaren som även går under sitt dopnamn Olof.
Kvar på tomten stod Greta och vinkade åt vår äng av prästkragar.
Den brukar dyka upp så här i början av sommaren och alltså. Alltså! Midsommaruppladdning aktiverad så att säga.
Vad mer hände i torsdags? Olof och Greta åt kakor för första gången. Ganska succéartat.
Och Olof kompenserade den plastiga leksaken som fick följa med hem från Grekland med en mer waldorfinspirerad gubbe i styrhytten.
Vi upptäckte att gräset var i stort behov av en klippning.
Och vi grillade till middag. Vad trodde ni?
Olof har blivit väldigt pussig i det senaste och vill pussa på allt han tycker om. Så under middagen fick pappan massor jag menar
massor av pussar.
Precis när vi skulle äta en bit ost, så som vi brukar efter middagen, flög en helikopter förbi.
Och Greta, vår Greta. Vilka ögon hon har. Med dom tar hon in allt.
Sen började allt om igen.
Men här blev jakten på sonen till en jakt på mamman också.
Med tårar på kinderna men ett försiktigt leende på läpparna gick vi så hem med löften om att gå till havet nästa dag. Så skulle det också få bli.
