Den är lite kvällsmosig, precis som jag, min nya frisyr men jag är ändå nöjd. Jag tror faktiskt att det är första gången i hela livet som jag inte är helt klipptjurig efter ett frisörbesök. Om jag får analysera så tror jag inte att det beror så mycket på att jag varit direkt missnöjd tidigare utan om en ny inställning till allt som jag upplever att jag genomgår just nu. Jag orkar inte hålla på och obsessa runt saker längre. Det är en
klippning och det gäller att ha lite perspektiv på sådana saker. Håret växer och det blir längre igen om det inte skulle kännas bra. Men nu gör det det alltså. Det känns bra. Jag känner dock inte riktigt igen mig själv i frisyren men jag vet inte vad det är som känns så annorlunda? Har ni någon idé? Alltså, jag menar inte det här att det är en decimeter kortare, lite mörkare och att jag nu har lugg.
Gardinlugg mind you. Jag älskar gardinlugg. Men det är något nytt i mitt utseende och uttryck som har klivit fram. Vad det än är så tror jag att jag gillar den här nya Erika. Nej jag vet. Jag vet att jag gillar mitt nya frisyrjag.
