Det började med att Olof klättrade ur barnsängen som vi har ute i viken. Kanske var det att den stod så nära vuxensängen som gav honom inspiration och mod att våga prova? Hemma i lägenheten med de skeva väggarna fortsatte historien om barnen och deras sängar med att Olof och Greta började svinga sig ner i sina sängar. Olof med ett gott resultat förutom det att han inte tog sig ur sängen igen och allt som oftast stod och smågrät i sin säng. Greta med ett mindre gott resultat av att trilla ner på golvet med dunder och brak. Efter att detta skett två gånger och både jag och Ulf förstod vad nästa steg skulle vara (att Olof och Greta skulle försöka sig på att ta sig ur sina sängar med mycket stor skaderisk) så tog vi bort ena spjälsidan på barnens sängar här om dagen. Vi köpte nämligen såna sängar till Oggi: som kan omvandlas från spjälsängar till "vanliga" sängar. Och oj! så spännande allt har blivit i och med det.
Barnen är helt överförtjusta. Jag överdriver inte om jag säger att Greta går och bäddar ner sig i sin säng fem-sex gånger i timmen. Då vill hon gärna att jag eller Ulf ska följa med och titta på henne och bara bekräfta det hon misstänker: att hon är en stor tjej nu med en säng som hon har kontroll över. Så bedårande rart alltså. Och Olof är så nöjd. Då och då hänger han på Greta in i deras rum och kryper upp på sin kudde där han sedan ligger småskrockar med sina tre gosiga kaniner runt i kring sig.
Det händer också att de bjuder över varandra till sina sängar. "Ffff" låter Greta ("ffff"är Olof på Gretiska) och pekar på en yta som hon gjort i ordning. "Däääääh!" pekar hon sedan uppfordrande mot honom. Eftersom Olof inte riktigt har förstått, alternativt hör hennes "ffff":ande, så får jag eller Ulf medla. Sedan tar han sig upp i hennes säng och så sitter de där och skrattar och det är som att de inte riktigt kan tro att det är sant denna förändring.
Det är även spännande för oss föräldrar. Nattningsrutinen är som bortblåst. Nu är det så mycket som det ska stås i från Gretas sida. Hon kliver i och ur sängen och ordnar och donar med täcke och kuddar och gosedjur och det är så jämrarns gulligt att jag får kramp i hjärtat. Olof är lugnare men har också svårare för att somna. Det är som att det här ansvaret är lite för tungt för honom. Att välja att ligga kvar av egen vilja tycks övermäktigt. I kväll somnade han till sist i mina armar. Det brukar han aldrig vilja göra men det var som att det blev enklare på något vis.
Ja, det är spännande nattningar som pågår här på Kungsholmen. Tur att jag har semester så att jag har tid att låta dem acklimatisera sig. Semestern gör också att jag har ro att ta in denna fantastiska utveckling som pågår. Herregud vad stora de håller på att bli nu de söta små lejonungarna. Mina fina lejonungar.
Barnen är helt överförtjusta. Jag överdriver inte om jag säger att Greta går och bäddar ner sig i sin säng fem-sex gånger i timmen. Då vill hon gärna att jag eller Ulf ska följa med och titta på henne och bara bekräfta det hon misstänker: att hon är en stor tjej nu med en säng som hon har kontroll över. Så bedårande rart alltså. Och Olof är så nöjd. Då och då hänger han på Greta in i deras rum och kryper upp på sin kudde där han sedan ligger småskrockar med sina tre gosiga kaniner runt i kring sig.
Det händer också att de bjuder över varandra till sina sängar. "Ffff" låter Greta ("ffff"är Olof på Gretiska) och pekar på en yta som hon gjort i ordning. "Däääääh!" pekar hon sedan uppfordrande mot honom. Eftersom Olof inte riktigt har förstått, alternativt hör hennes "ffff":ande, så får jag eller Ulf medla. Sedan tar han sig upp i hennes säng och så sitter de där och skrattar och det är som att de inte riktigt kan tro att det är sant denna förändring.
Det är även spännande för oss föräldrar. Nattningsrutinen är som bortblåst. Nu är det så mycket som det ska stås i från Gretas sida. Hon kliver i och ur sängen och ordnar och donar med täcke och kuddar och gosedjur och det är så jämrarns gulligt att jag får kramp i hjärtat. Olof är lugnare men har också svårare för att somna. Det är som att det här ansvaret är lite för tungt för honom. Att välja att ligga kvar av egen vilja tycks övermäktigt. I kväll somnade han till sist i mina armar. Det brukar han aldrig vilja göra men det var som att det blev enklare på något vis.
Ja, det är spännande nattningar som pågår här på Kungsholmen. Tur att jag har semester så att jag har tid att låta dem acklimatisera sig. Semestern gör också att jag har ro att ta in denna fantastiska utveckling som pågår. Herregud vad stora de håller på att bli nu de söta små lejonungarna. Mina fina lejonungar.