I samma sekund som jag packat upp den sista lådan (eller den sista lådan som gick att packa upp i alla fall, sen har vi ett gäng som väntar på skåp som vi kan ställa in innehållet i) och den enorma självbelåtenheten började breda ut sig kom jag på förrådet. Det där förrådet som vi hyrt och fyllt med gud vet vad.
För i samband med att vi skulle fota och lägga ut annons för vår förra lägenhet magasinerade vi en jädra massa saker. Lite möbler, många kartonger. Innehållet i dessa har jag bara en vag aning om. Typ filmer? Typ snow domes? Typ min hyllmeter av hjälp till självhjälpsböcker? Nivån på trött och okoncentration var hög där i mars. Var det mars? Aja skitsamma där i vintras, våras eller när fasen det nu var, när våningen skulle till att säljas. Uppenbarligen var/är det bara viktiga saker i de där lådorna hehe. Hur Som Helst fick självbelåtenheten sig en törn och mitt liv att kännas mer och mer som en parodi på Bill Murreys i Måndag hela veckan.
Och så vidare:
Eftersom uppackandet av lådor här i nya lägenheten varit mer av sorten "upp och ut med allt" snarare än "nu tänker vi till vart vi vill ha sakerna" så pågår ett lemmeltåg av saker på rundflyttning. Det är tidsödande. Och jag vet att det är så dumt att leva efter den devis vi gör nu. Att vi bara kör på "waaaaaaaaah"-style. Som att varje ikeaköp vi gjort har lett till att vi fått åka tillbaka och byta? Först köpte vi fel storlek på bänkskåpen, sen plockade jag en hylla istället för ett skoskåp, sen köpte – och monterade – vi en alldeles för stor bokhylla och fick hyra ett frickin' släp för att kunna returnera den. Det är som att vi lever i the fast lane fast vi inte har körkort. Så himla dumt men även när vi gör saker noggrant så blir det fel. Som spegeln som vi fick sätta upp tre gånger innan den hamnade på rätt höjd. Och då mätte vi ändå noga innan. Oy vei. Det är bara som det är just nu.
Det är också så att vi inte har utrymme för att förhala eller vänta och se. Det går inte ihop med Olof och Gretas nya mobilitet och omättliga upptäckarlusta. För då kan det gå som det gjorde idag då det hände en olycka som hade kunnat gå så fasansfullt illa att jag inte ens klarar av att berätta om det än utan att falla. Men allt gick bra och jag väljer att försöka fokusera på det.
Och så fokuserar jag på alla dessa kartonger. Och tavellister som jag måste göra något med. Flytten har fått mig att förstå att jag har klara tendenser till hoarding när det kommer till tavellister och hyllplan. Mycket märklig sak att snöa in på kan jag tycka.
Nu babblar jag visst bara? Vart är det jag vill komma med allt detta? Jag vet inte. Men imorgon åker vi till Hummelviken. Vi tar ett break och vilar lite i viken. Och med vila menar jag ta hand om två små intensiva och ljuvliga små lejonungar. Men det kommer att bli bra. Och det kommer att bli bra med alla dessa himla kartonger med. Jag ser slutet. Jag gör faktiskt det. Det är bara en magasinstömning bort.
Och precis när man trodde att jag aldrig skulle sluta skriva detta inlägg så gjorde jag det.
För i samband med att vi skulle fota och lägga ut annons för vår förra lägenhet magasinerade vi en jädra massa saker. Lite möbler, många kartonger. Innehållet i dessa har jag bara en vag aning om. Typ filmer? Typ snow domes? Typ min hyllmeter av hjälp till självhjälpsböcker? Nivån på trött och okoncentration var hög där i mars. Var det mars? Aja skitsamma där i vintras, våras eller när fasen det nu var, när våningen skulle till att säljas. Uppenbarligen var/är det bara viktiga saker i de där lådorna hehe. Hur Som Helst fick självbelåtenheten sig en törn och mitt liv att kännas mer och mer som en parodi på Bill Murreys i Måndag hela veckan.
Och så vidare:
Eftersom uppackandet av lådor här i nya lägenheten varit mer av sorten "upp och ut med allt" snarare än "nu tänker vi till vart vi vill ha sakerna" så pågår ett lemmeltåg av saker på rundflyttning. Det är tidsödande. Och jag vet att det är så dumt att leva efter den devis vi gör nu. Att vi bara kör på "waaaaaaaaah"-style. Som att varje ikeaköp vi gjort har lett till att vi fått åka tillbaka och byta? Först köpte vi fel storlek på bänkskåpen, sen plockade jag en hylla istället för ett skoskåp, sen köpte – och monterade – vi en alldeles för stor bokhylla och fick hyra ett frickin' släp för att kunna returnera den. Det är som att vi lever i the fast lane fast vi inte har körkort. Så himla dumt men även när vi gör saker noggrant så blir det fel. Som spegeln som vi fick sätta upp tre gånger innan den hamnade på rätt höjd. Och då mätte vi ändå noga innan. Oy vei. Det är bara som det är just nu.
Det är också så att vi inte har utrymme för att förhala eller vänta och se. Det går inte ihop med Olof och Gretas nya mobilitet och omättliga upptäckarlusta. För då kan det gå som det gjorde idag då det hände en olycka som hade kunnat gå så fasansfullt illa att jag inte ens klarar av att berätta om det än utan att falla. Men allt gick bra och jag väljer att försöka fokusera på det.
Och så fokuserar jag på alla dessa kartonger. Och tavellister som jag måste göra något med. Flytten har fått mig att förstå att jag har klara tendenser till hoarding när det kommer till tavellister och hyllplan. Mycket märklig sak att snöa in på kan jag tycka.
Nu babblar jag visst bara? Vart är det jag vill komma med allt detta? Jag vet inte. Men imorgon åker vi till Hummelviken. Vi tar ett break och vilar lite i viken. Och med vila menar jag ta hand om två små intensiva och ljuvliga små lejonungar. Men det kommer att bli bra. Och det kommer att bli bra med alla dessa himla kartonger med. Jag ser slutet. Jag gör faktiskt det. Det är bara en magasinstömning bort.
Och precis när man trodde att jag aldrig skulle sluta skriva detta inlägg så gjorde jag det.