Jag vet inte vad det är som har hänt men det är helt himla omöjligt att få barnen att sova på kvällarna nu för tiden. Eller, jag vet väl en del: vi har rest runt och sover på olika ställen oftare än samma och sånt är väl aldrig bra för rutinerna men ändå. Ändå! Det här kajkandet har vi ju hållit på med tidigare utan några större problem.
Och jag tycker att vi har provat allt: tidigare läggtid (är de övertrötta?), senare läggtid (nu ÄR de ju trötta), med pyjamas, utan pyjamas, utan att få titta på något tv-program efter middagen, att få titta på något på kvällen för att komma ner i varv. (Observera att själva nattingsrutinen är den samma som alltid med tandborstning, pyjamans, saga, välling och sång. Ps. Ja, dom får äta välling efter tandborstningen.) Allt har vi provat men med samma himla skitresultat: att det tar alldeles för lång tid för att få dem att somna. Rekordet togs på nytt ikväll. Olof persade på cirka två timmars vägran att somna. Och jag brukar kunna vara zen med dessa saker men nu har jag passerat gränsen. Nu räcker det. Alla våra kvällar är bara poff! borta och DET FUNKAR INTE.
Efter varje nattningspass står jag och Ulf hålögda med mullvadsögon i hallen och ba: vad är det som händer?! och vi är så-hå-hå sugna på att ta bort dagvilan men då vet vi också att vi kommer att ha två barn som knappt kommer att hålla ihop till middagstid samt att de kommer att somna lite väl tidigt med effekten sju-hu-kt tidiga mornar igen. Att vakna noll fyra något är vi inte så sugna på heller. Ågud jag vet inte vad vi ska göra.
När slutade era barn sova på dagen? Ni som har barn i cirka tvåårsåldern – när och hur länge sover de på dagarna? Ni som har haft barn i den åldern: samma fråga – när och hur länge? Jag skulle verkligen uppskatta lite erfarenheter här.
Och jag tycker att vi har provat allt: tidigare läggtid (är de övertrötta?), senare läggtid (nu ÄR de ju trötta), med pyjamas, utan pyjamas, utan att få titta på något tv-program efter middagen, att få titta på något på kvällen för att komma ner i varv. (Observera att själva nattingsrutinen är den samma som alltid med tandborstning, pyjamans, saga, välling och sång. Ps. Ja, dom får äta välling efter tandborstningen.) Allt har vi provat men med samma himla skitresultat: att det tar alldeles för lång tid för att få dem att somna. Rekordet togs på nytt ikväll. Olof persade på cirka två timmars vägran att somna. Och jag brukar kunna vara zen med dessa saker men nu har jag passerat gränsen. Nu räcker det. Alla våra kvällar är bara poff! borta och DET FUNKAR INTE.
Efter varje nattningspass står jag och Ulf hålögda med mullvadsögon i hallen och ba: vad är det som händer?! och vi är så-hå-hå sugna på att ta bort dagvilan men då vet vi också att vi kommer att ha två barn som knappt kommer att hålla ihop till middagstid samt att de kommer att somna lite väl tidigt med effekten sju-hu-kt tidiga mornar igen. Att vakna noll fyra något är vi inte så sugna på heller. Ågud jag vet inte vad vi ska göra.
När slutade era barn sova på dagen? Ni som har barn i cirka tvåårsåldern – när och hur länge sover de på dagarna? Ni som har haft barn i den åldern: samma fråga – när och hur länge? Jag skulle verkligen uppskatta lite erfarenheter här.