Totalt sett skulle jag säga att inskolningen går bra. Det är fortfarande lite ledsamt vid lämningen och det är tungt för Ulf. Men Greta (som är den som är ledsen) har börjat knyta an till en av sina vuxna på förskolan och det är väldigt fint och trösterikt att tänka på. När vi pratar om Veronica här hemma blir Greta glad och det gör mig, oss, glada och mindre oroliga. Idag slutade Greta tydligen att gråta så fort Ulf lämnat rummet och vid varje hämtning har det varit två väldigt glada och livliga barn som vi har mött upp i lekparken. Det väljer vi att se som ett gott tecken på att allt funkar. Det är ju så svårt att veta när de inte kan berätta något för oss om sina upplevelser.
Det vi försöker göra är att se barnen och möta deras reaktioner. Att säga att vi ser att Greta är ledsen men att vi kommer tillbaka, att vi alltid alltid kommer tillbaka och att vi sedan kommer att vara tillsammans alla kvällar och mornar och helger. Vi pratar om förskolan som barnens "jobb" och att mamman och pappan också är på våra jobb och att det är så här som vårt liv kommer att se ut framöver. Jag vet inte, men jag tror att de förstår.
Den andra dagen av inskolningen tog Ulf några väldigt fina bilder. Det är så knäppt att tänka att det här var för bara en vecka sedan. En vecka men på många sätt ett helt liv sedan. Nåja. Så här var det då i alla fall.
![]()
Efter lunch varje dag får Olof och Greta klättra upp i en tvillingvagn.
![]()
Där sover de sedan i parken i en timme eller två.
![]()
Så här megadorable ser det ut inne i vagnen. Alltså!!
![]()
När de vaknat är det dags för lek.
![]()
Och spring.
![]()
Och span. Att spana på saker är Gretas bästa.
![]()
Är de törstiga finns det en dunk med vatten.
![]()
Som de får ratta själva?
![]()
Jag och Ulf vet inte men vi tror det.
![]()
Sen spelar de kanske boll.
![]()
Eller bara springer lite till.
![]()
Varje eftermiddag äter de också mellanmål i parken.
![]()
Mellanmålen är våra barn väldigt bra på säger deras pedagoger.
![]()
De verkar faktiskt ha det himla fint på sin förskola. För det är jag tacksam.
Det vi försöker göra är att se barnen och möta deras reaktioner. Att säga att vi ser att Greta är ledsen men att vi kommer tillbaka, att vi alltid alltid kommer tillbaka och att vi sedan kommer att vara tillsammans alla kvällar och mornar och helger. Vi pratar om förskolan som barnens "jobb" och att mamman och pappan också är på våra jobb och att det är så här som vårt liv kommer att se ut framöver. Jag vet inte, men jag tror att de förstår.
Den andra dagen av inskolningen tog Ulf några väldigt fina bilder. Det är så knäppt att tänka att det här var för bara en vecka sedan. En vecka men på många sätt ett helt liv sedan. Nåja. Så här var det då i alla fall.
