När jag cyklade hem genom stan ikväll efter en helt igenom underbar middag med min vän som jag inte sett på alldeles för länge så kom en tanke till mig. Det här att vi valde att ses den första december ska jag inte se som en slump. Jag ska se den som en present som jag hittade bakom luckan den första december i min alldeles egen påhittade julkalender. Jag har inte någon adventskalender i traditionell mening, det har jag inte haft på många år, men från och med i dag och 24 dagar framöver ska jag se till att hitta en present till mig själv varje dag. Istället för att öppna luckan på morgonen ska jag se till att vara beredd under dagen för att upptäcka den där saken eller händelsen som är värdig min omvända julkalender, är ni med?
Och bakom den första luckan hittade jag alltså en middag på Wagamama och det var så mycket som var bra med denna kväll: jag fick äta en av mina favoriträtter just nu som är tofu, grönsaker och nudlar i grön curry (Yasai Itame som den heter på menyn *tips*) och dessutom göra det i sällskap av Åsa som är en kär vän som jag inte sett på alldeles för länge. Vi kom fram till att det är över ett år sedan vi sågs, men också att det är så som det måste bli när livet pågår så intensivt som det gör. Vi har en sån där vänskap som klarar ett år från varandra. När vi ses plockar vi upp tråden från senast och sedan har vi det bra tillsammans. Allt är enkelt och otvunget och jag älskar det.
Innan vi skiljdes åt bestämde vi oss (som vanligt) för att vi ska ses snart igen. "Nu får det inte gå ett helt år tills nästa gång" sa vi till varandra, sådär som man säger inte sant? Men vi får se hur det blir med den saken. Om det dröjer ett år till nästa gång så är det så. Livet kräver sitt. Vänskapen består.