Man kan säga att jag har varit rätt peggad för den här fredagen rätt så lä-hä-hänge. Min mamma är här och på sekunden när det bestämdes att hon skulle komma ner så planerade jag och Ulf in en heldag tillsammans. Och vilken bra fredag vi har haft! Den startade med att vi åkte ner till NK och Illums Bolighus där vi köpte julklappar och sedan promenerade vi genom Kungsträdgården bort till Grand Hôtel där vi satte oss i Cadierbaren för familjeråd och lunch. Jag älskar våra familjeråd. Då får vi äntligen tid att prata igenom allt det som vi aldrig hinner prata om annars. Nu känns framtiden ljus och tydligt gemensam igen. Inte för att sikten varit särskilt grumlig eller mörk i det senaste men ändå. Ändå! Att på punkt efter punkt få lyssna till vad den andra har att säga om barnen, arbetstider, matlagning och relationen för att ta några exempel – och att dessutom bli lyssnad på, är så viktigt. Exakt vad de här familjeråden gör för vår relation är ju svårt att mäta men jag tror att de på många sätt är helt avgörande för oss.
Nå. Efter att vi pratat oss igenom hela vårt liv, ätit varsin club sandwich (med hummer of course pga är ju en lyxapa) och druckit champagne (igen: så klart pga uppenbara lyxapefasoner) så var jag beredd att kyssa mig själv eftersom innehållet bakom min femte lucka i adventskalendern varit så himla episkt. Men som en liten bonus hände följande när jag var på väg till damrummet: jag sprang in i John Cleese.
Bokstavligen alltså.
Oj sorry! sa jag och han sa ingenting utan tuffade vidare med sin resväska och jag tänkte att What, the what? Var inte det där John Cleese? Men varför skulle han vara just där just då? Så visade det sig, när jag googlade hans namn och Stockholm, att han visst är (eller snarare har varit, han checkade uppenbarligen ut när jag ångade in i honom) i stan för att lansera sin bok. Så knäppt. Nu är jag inte ett huge fan, det var inte som när jag rödflåsande bad om en selfie med Bruce Springsteen på samma hotell, men ändå. Han är ju en komiker som jag haft någon slags relation till i hela mitt liv. Så, en smula starstruck sitter jag ändå här vid min julkalender. Min helt overkliga julkalender för ärligt: hur bra har mitt liv inte varit sedan december startade? Om någon som inte kände mig skulle klivit in i mitt liv i måndags och sedan följt mig fram till nu så skulle hen få en rätt skev bild av hur det är att vara jag. En rätt skev men helt igenom härlig bild, så jag klagar inte. Jag klagar verkligen inte.