Den sjätte december har gått i familjens tecken. På förmiddagen åkte vi hem till min vän Katarina för att fira lillejul med henne och barnen. Vi har verkligen syltat ihop oss hon och jag: jag är gudmor till hennes två barn (ni kanske minns att hennes dotter Moa valde mig till gudmor tidigare i år?) dessutom är hon gudmor till mina två. Det betyder att våra barn är gudsyskon och det är så det verkligen känns. Som att dom är något mer än bara två väninnors barn. Den kärlek som växer fram mellan våra barn är så vacker att jag måste ta mig för hjärtat konstant när vi är tillsammans. Det här är den familj som vi själva har skapat och valt för och åt varandra, jag och Katarina, och jag är så stolt över den.
Så idag åt vi lunch och öppnade julklappar och min gudson Emil blev så glad över sin julklapp, ett bäddset med Real Madrid på, att han ramlade baklänges ner i soffan. På riktigt föll han ihop. Trots att han blev så glad så fanns det en som blev ännu gladare: Greta. Hon fick en liten handväska och som hon älskar den där himla väskan. Hon har gått runt med den oavbrutet hela eftermiddagen och kvällen. Till sist somnade hon med den. Liggandes på rygg med väskan på magen låg hon snarkandes alldeles nyss när jag var inne i barnens sovrum och trasslade den av henne.
Tidigare i eftermiddags kom min syster hem till oss och vi har bakat lussekatter och gjort Nigellas julgodis. Min syster klippte Olof efter badet och han satt som ett ljus medan hon friserade. Efter att barnen somnat kom även min mamma hit och så var den familj som jag kallar min egen också samlad.
Bakom lucka sex hittar jag alltså lyckan och tacksamheten över att få vara en del av en familj. Både den familj som jag har vuxit upp med, men också den familj som jag har vuxit ihop med. Det här är banden som förvissar mig om att själen är kvar på sin plats.