Herre min skapare vad jag är mör nu. Barnens förskola hade stängt idag pga planeringsdag och jag fick alltså nöjet att spendera en hel dag med mina två dyraste skatter. Ulf hade också möjlighet att vara ledig och för det är vi alla tacksamma. Så vad gör man med en extra familjedag som dyker upp bara så där? När vädret är minst sagt sådär med iskanor runt varje knut.
Vi hade kunnat göra tusen mysiga saker. Gått till bibblan, åkt och badat, besökt Naturhistoriska.
Men nej. Vi åkte till ikea.
Tre timmar slog vi ihjäl där varav en vid den lilla rutschkanan som finns vid barnrumsutställningen. Jag tror att båda barnen åkte den hundra gånger vardera. Min analys är att de nog är mogna för att åka till ett sånt där lekland nu. Under hela vårt besök blev Greta väldigt fäst vid allt som var rosa, fast hon kallar det lila. Hon är besatt av rosa just nu. Olof blev oerhört fäst vid ett par drakar som han vägrade släppa taget om. Ända tills han såg en regnbågsfärgad boll vill säga. Då var det den han aldrig hade känt så starkt för något, någonsin tidigare.
Eftersom det bara var tre timmar vi lyckades fördriva hos möbeljätten bestämde vi oss för att dryga ut resan hem med en biltvätt. I bakhuvudet fanns misstankar om att det hela kunde bli en traumatisk upplevelse men i det mycket mer optimistiska framsätet tänkte vi att det kanske kunde bli kul? Vi hamnade väl någonstans mittemellan. Jag klättrade bak till baksätet för att finnas där som stöd till barnen. Greta behövde inte något stöd alls. Hon sov sig igenom hela tvätten. Olof tyckte att allt var rätt spännande fram tills borstarna kom. Efter dom tyckte han att det räckte. Klar, sa han, och det var inte en fråga. Vill du följa med till biltvätten fler gånger? frågade jag. Nej, hem var hans tydliga betyg.
Så vi åkte hem. Skruvade ihop det bord som var den egentliga anledningen till besöket. Satte upp två sänglampor vid barnens sängar. Upptäckte att vi inte hade några glödlampor som passade dem. Fortsättning följer alltså imorgon.
Men det blev fint. I barnens rum alltså. Så himla trivsamt. Vi spenderade en god stund där inne under kvällen och hade den där mysiga familjetiden tillsammans till sist. Allt som allt var det alltså värt det. Hur mör jag än känner mig så var det ändå värt det.
Vi hade kunnat göra tusen mysiga saker. Gått till bibblan, åkt och badat, besökt Naturhistoriska.
Men nej. Vi åkte till ikea.
Tre timmar slog vi ihjäl där varav en vid den lilla rutschkanan som finns vid barnrumsutställningen. Jag tror att båda barnen åkte den hundra gånger vardera. Min analys är att de nog är mogna för att åka till ett sånt där lekland nu. Under hela vårt besök blev Greta väldigt fäst vid allt som var rosa, fast hon kallar det lila. Hon är besatt av rosa just nu. Olof blev oerhört fäst vid ett par drakar som han vägrade släppa taget om. Ända tills han såg en regnbågsfärgad boll vill säga. Då var det den han aldrig hade känt så starkt för något, någonsin tidigare.
Eftersom det bara var tre timmar vi lyckades fördriva hos möbeljätten bestämde vi oss för att dryga ut resan hem med en biltvätt. I bakhuvudet fanns misstankar om att det hela kunde bli en traumatisk upplevelse men i det mycket mer optimistiska framsätet tänkte vi att det kanske kunde bli kul? Vi hamnade väl någonstans mittemellan. Jag klättrade bak till baksätet för att finnas där som stöd till barnen. Greta behövde inte något stöd alls. Hon sov sig igenom hela tvätten. Olof tyckte att allt var rätt spännande fram tills borstarna kom. Efter dom tyckte han att det räckte. Klar, sa han, och det var inte en fråga. Vill du följa med till biltvätten fler gånger? frågade jag. Nej, hem var hans tydliga betyg.
Så vi åkte hem. Skruvade ihop det bord som var den egentliga anledningen till besöket. Satte upp två sänglampor vid barnens sängar. Upptäckte att vi inte hade några glödlampor som passade dem. Fortsättning följer alltså imorgon.
Men det blev fint. I barnens rum alltså. Så himla trivsamt. Vi spenderade en god stund där inne under kvällen och hade den där mysiga familjetiden tillsammans till sist. Allt som allt var det alltså värt det. Hur mör jag än känner mig så var det ändå värt det.
