Apropå läskigt. Det finns en sak som jag tror började som en lek för Greta och Olof men som båda två har tappat kontrollen över lite.
För bara någon vecka eller så började dom leka monster. "WAAAA MONSTER" ropar till exempel Olof och kommer smygande mot Greta med händerna som klor framför sig. Varje gång han gör det blir Greta rädd och springer upp i min eller Ulfs famn. Till en början spelade dom rädda men nu är det som att dom blir rädda på riktigt. Det kan till och med komma tårar i ögonen. Det samma gäller för Olof när Greta är monstret.
Parentes: det festligaste i det här kapitlet av barnens utveckling utspelade sig på ikea förra helgen då Olof blev ett monster i den kundvagn som vi stuvat ner barnen i för att få något gjort/ta oss ut. Greta gick då från spelat rädd till rädd på riktigt (kanske, svårt att veta) och jag plockade upp henne i min famn. Ulf försökte förklara för Olof att Greta nog blev rädd och att Olof i fortsättningen behövde vara lite försiktigare med sina monstermoves för att inte skrämma Greta. Olof lyssnade som vanligt rätt selektivt på förklaringen och spärrade istället upp klorna igen och morrade sitt "WAAA MONSTER" men reagerade direkt efteråt med att med tårar i ögonen säga "läskigt!" och vilja komma upp i Ulfs famn. Han försökte sen vara monster igen men med samma effekt. Han skrämde helt enkelt upp sig själv till den grad där i höjd med kontorsstolarna att det egentligen blev ganska komiskt.
Slut parentes.
Men eftersom det här skrämmandet höll på att gå fullständigt överstyr hittades det på en utveckling av leken. Efter att Greta/Olof stapplat fram och morrat sitt "WAAA MONSTER" och nästan frambringat tårar i sitt syskons ögon så förvandlas skrämmaren till en liten kattunge som går ner på alla fyra och jamar och som vill bli kliad bakom örat. Då springer det andra syskonet, det som blivit skrämt, fram till den andra och ger henom en "kattkram". En kattkram!
Så. Himla. Gulligt.
Alltså. Att få vara med och runt Greta och Olof när de växer upp. Vilken gåva det är.
För bara någon vecka eller så började dom leka monster. "WAAAA MONSTER" ropar till exempel Olof och kommer smygande mot Greta med händerna som klor framför sig. Varje gång han gör det blir Greta rädd och springer upp i min eller Ulfs famn. Till en början spelade dom rädda men nu är det som att dom blir rädda på riktigt. Det kan till och med komma tårar i ögonen. Det samma gäller för Olof när Greta är monstret.
Parentes: det festligaste i det här kapitlet av barnens utveckling utspelade sig på ikea förra helgen då Olof blev ett monster i den kundvagn som vi stuvat ner barnen i för att få något gjort/ta oss ut. Greta gick då från spelat rädd till rädd på riktigt (kanske, svårt att veta) och jag plockade upp henne i min famn. Ulf försökte förklara för Olof att Greta nog blev rädd och att Olof i fortsättningen behövde vara lite försiktigare med sina monstermoves för att inte skrämma Greta. Olof lyssnade som vanligt rätt selektivt på förklaringen och spärrade istället upp klorna igen och morrade sitt "WAAA MONSTER" men reagerade direkt efteråt med att med tårar i ögonen säga "läskigt!" och vilja komma upp i Ulfs famn. Han försökte sen vara monster igen men med samma effekt. Han skrämde helt enkelt upp sig själv till den grad där i höjd med kontorsstolarna att det egentligen blev ganska komiskt.
Slut parentes.
Men eftersom det här skrämmandet höll på att gå fullständigt överstyr hittades det på en utveckling av leken. Efter att Greta/Olof stapplat fram och morrat sitt "WAAA MONSTER" och nästan frambringat tårar i sitt syskons ögon så förvandlas skrämmaren till en liten kattunge som går ner på alla fyra och jamar och som vill bli kliad bakom örat. Då springer det andra syskonet, det som blivit skrämt, fram till den andra och ger henom en "kattkram". En kattkram!
Så. Himla. Gulligt.
Alltså. Att få vara med och runt Greta och Olof när de växer upp. Vilken gåva det är.