Läskigt!

Ett av alla de nya orden som barnen har börjat använda flitigt är "läskigt". Det är som att de först nu har förstått att saker kan vara läskiga. Eller nja, Olof har iofs länge reagerat på obehagliga saker på tv eller i böcker men det är först nu som han säger "läskigt" samtidigt som han springer iväg. Hans strategi för att undvika sånt som han tycker är otäckt är att springa bort och ställa sig vid diskbänken. Sedan står han där, fullt koncentrerad på vad som pågår i storyn på tv:n/boken, tills dess att han vet att kusten är klar. Då återvänder han till sin plats i soffan.

Greta har typ aldrig reagerat på läskiga saker. Inte på det som man "ska" tycka är läskigt som scenerna från vinden i Pippi eller dylikt i fiktionens värld. I verkligheten har hon dock haft sina rädslor, som dom för för katter och hundar. Om det är så att hon verkligen tycker att saker är läskiga nu när de tittar på tv eller om hon bara är inspirerad av Olof vet jag inte men hon har i alla fall hittat ett sätt som funkar för henne. Ganska ofta ser vi nu henne stå och huka bakom fåtöljen, spejande mot tv:n för att kontrollera om faran är över. Det är ganska så gulligt ska jag tala om för er.



Ps. Dom tittar så klart inte på så läskiga saker och jag eller Ulf finns alltid i närheten för att erbjuda våra famnar eller förklara vad det är som sker om de tycker att något är otäckt.