Så här.
Greta har varit utan blöja på dagarna ganska länge nu men på nätterna har hon fortsatt att ha en. Eller, det är snarare vi som har fortsatt att sätta på henne en på natten för hon har vägrat. Varje kväll har proceduren varit den samma: att jag har lagt henne och efter att hon har sovit en timme eller två så har jag smugit in och bytt hennes trosor mot en blöja. Undermedvetet har hon nog varit med på manövern för hon har liksom hjälpt till i sömnen och det har aldrig varit några sura miner på morgonen när hon upptäckt att blöjan är där. Men i natt vaknade hon när det var dags och hon vaknade verkligen och hon blev arg. Jättearg! Så arg att hon klev upp och satte sig i soffan och vägrade att somna om eller ens komma till sängen för hon skulle INTE ha blöja. (Att vi har envisats med nattblöja har med flera saker att göra. Bland annat har vi inte velat fasa ut kvällsflaskan med varm mjölk och vi har inte heller känt ett enormt sug att kliva upp på natten och ta hand om kissolyckor osv etc mm.)
Till sist lyckades jag i alla fall lirka med mig henne in till vårt sovrum med löften om att hon skulle få sova i trosor hela natten. Faktumet att att hennes nattblöja har varit torr fem av sju gånger under de senaste veckorna låg bakom tanken i natt att "jaja, vi provar väl att köra utan nu då" vidare tänkte jag att "kissar hon så får vi väl byta allt då. Det är ingen big deal." För det är det ju inte. Det skulle vara jobbigt men verkligen inte en stor sak.
Men det var det tydligen. För mig. För jag sov som en kratta. Hela natten låg jag på ohågan och vaknade ungefär var femte minut och ba: "Ånej! Nu kissar hon!" men nej. Det gjorde hon inte. Fem minuter senare: "Ånej, nu kissar hon!" men nej. Det gjorde hon inte då heller. Och så där höll jag på, om och om igen till kvart i sju i morse då jag gjort ett selfmade vrak av mig själv och Greta klev upp med torra trosor. Hon klarade det alltså. Än i denna stund är det mycket oklart varför jag oroade mig så.
I alla fall. Med stolthet i steget gick hon till soffan för att titta på morgontv med sin bror. Och medan jag masserade mina tinningar och precis skulle påbörja min kopp kaffe hörde jag ett: "Ånej mamma, blött!" från flickbarnen i soffan.
"Mamma, blöta! Ssssss!"
Jaha.
Hon klarade alltså hela natten utan blöja men kissade ner soffan till morgonteven. Det där såg jag inte komma. Men på plussidan så oroade jag mig alltså inte i onödan? Vi behöver bara jobba lite på timingen, oron och jag.
Greta har varit utan blöja på dagarna ganska länge nu men på nätterna har hon fortsatt att ha en. Eller, det är snarare vi som har fortsatt att sätta på henne en på natten för hon har vägrat. Varje kväll har proceduren varit den samma: att jag har lagt henne och efter att hon har sovit en timme eller två så har jag smugit in och bytt hennes trosor mot en blöja. Undermedvetet har hon nog varit med på manövern för hon har liksom hjälpt till i sömnen och det har aldrig varit några sura miner på morgonen när hon upptäckt att blöjan är där. Men i natt vaknade hon när det var dags och hon vaknade verkligen och hon blev arg. Jättearg! Så arg att hon klev upp och satte sig i soffan och vägrade att somna om eller ens komma till sängen för hon skulle INTE ha blöja. (Att vi har envisats med nattblöja har med flera saker att göra. Bland annat har vi inte velat fasa ut kvällsflaskan med varm mjölk och vi har inte heller känt ett enormt sug att kliva upp på natten och ta hand om kissolyckor osv etc mm.)
Till sist lyckades jag i alla fall lirka med mig henne in till vårt sovrum med löften om att hon skulle få sova i trosor hela natten. Faktumet att att hennes nattblöja har varit torr fem av sju gånger under de senaste veckorna låg bakom tanken i natt att "jaja, vi provar väl att köra utan nu då" vidare tänkte jag att "kissar hon så får vi väl byta allt då. Det är ingen big deal." För det är det ju inte. Det skulle vara jobbigt men verkligen inte en stor sak.
Men det var det tydligen. För mig. För jag sov som en kratta. Hela natten låg jag på ohågan och vaknade ungefär var femte minut och ba: "Ånej! Nu kissar hon!" men nej. Det gjorde hon inte. Fem minuter senare: "Ånej, nu kissar hon!" men nej. Det gjorde hon inte då heller. Och så där höll jag på, om och om igen till kvart i sju i morse då jag gjort ett selfmade vrak av mig själv och Greta klev upp med torra trosor. Hon klarade det alltså. Än i denna stund är det mycket oklart varför jag oroade mig så.
I alla fall. Med stolthet i steget gick hon till soffan för att titta på morgontv med sin bror. Och medan jag masserade mina tinningar och precis skulle påbörja min kopp kaffe hörde jag ett: "Ånej mamma, blött!" från flickbarnen i soffan.
"Mamma, blöta! Ssssss!"
Jaha.
Hon klarade alltså hela natten utan blöja men kissade ner soffan till morgonteven. Det där såg jag inte komma. Men på plussidan så oroade jag mig alltså inte i onödan? Vi behöver bara jobba lite på timingen, oron och jag.