Greta ledsen och upplever vi just nu världens längsta dygn?

Att denna dag bara bestått av ett dygn är helt obegripligt. För mig har det har varit den längsta dagen någonsin. Den började med att Olof kräktes i morse, eller nej, den började med att han var rekordartat gullig och kramig. Han hade drömt något läskigt (det där med allt som är läskigt just nu alltså, jag återkommer om saken om någon dag eller så) och satt sedan vid köksbordet i pappans famn och tänkte på den där "spindeln med vassa tänder" med tårfyllda ögon. Sen plötsligt kom den bara. Kräkan.

Inte för att jag tror att en sjuka kan komma lägligt men det finns ju bättre och sämre perioder och denna dag: en av de klart sämre under denna vecka. Men det var ju inget att göra åt den saken. Mer än att duscha pappan och sonen och slänga in kläder etc i tvättmaskinen. Sms:a förskolan om att barnen skulle bli hemma båda två. Kontakta fönsterputsaren som skulle ha kommit och underlättat vårt liv (en sån genialisk present från mig till mig detta med att anlita en fönsterputsare va, bara han någonsin får komma) samt styra av en trevlig lunchdate och ställa in planerat jobb.

Som tur var verkar det ha varit en mild variant som vi fick på besök. Han kräktes ett par tre gånger kanske, oklart och oviktigt hur många, och vi har fått tvätta våra beskärda delar av sängkläder, täcken och filtar och kläder var så säkra men redan vid fem över nio satte sig Olof upp från sin madrass på golvet nedanför teven, litet förvånad och sa: "Kräkset borta! Nu, Olof hungrig!" och så gick han till kylen och ville ha yoghurt, havreflingor och mackor. Och äpplejuice.

Sedan antog dagen formen av en ångestladdad cirkus. Skulle någon av oss andra trilla dit? Och att ha två rätt friska barn hemma en hel dag är lite ... ansträngande. Men det gick. Det har gått bra. Efter lunch, då Olof sov, gick jag och Greta ut i vårvädret. Vi köpte var sin glass och gick ner till kajen där vi satte oss på en fårskinnsfäll och njöt av vårsolen. Årets första glasspinne, redan i mars va.

Vi hade det väldigt fint där tillsammans även om det här bilden inte ger något direkt sken av att det skulle ha varit så.

Men det här är bara Gretas allra vanligaste just nu. Att hon är ledsen och så säger hon det också: "Greta ledsen". Och så krummar hon med ryggen och plutar med läpparna och är så ledsen så att det nog aldrig har funnits ett barn som har varit så ledset.

Oftast är hon också ledsen över saker. Stort som smått. I just det här fallet var hon väldigt ledsen över att hon inte fick gå fram själv till kajkanten. Sen var hon ledsen över att hon visste att glassen skulle ta slut. Sen var hon ledsen över att hon hade fått glass på jackan. "Greta ledsen!" Och hon säger det på det raraste vis också, lite läspande: "Deta lässen" låter det. Hon vägrade även ta på sig yllebyxor över strumpbyxorna pga då blev "Greta ledsen". Så hon drog på sig en kjol under klänningen och ja, varför inte? Gudars vad jag är helt tokig i den där egensinniga lilla bönan.

Nu är jag så trött att det enda jag vill göra är att äta en liten skål med chips och titta på Girls på datorn så då ska jag också ta och göra just det.