↧
Titta! Vårt vardagsrum!
↧
Med nackspärran från hell
Vi är i viken och allt är fint. Allt, utom det faktum att jag har fått en nackspärra (som vi säger i Västerbotten, vad tusan säger man i övriga landet?) som är helt overklig. Stel som ett spett hasar jag mig fram i en stil som mest liknar sånt man kan se i zombiefilmer. Ulf småfnissar medan jag tycker oerhört synd om mig själv. Han ropar saker som: "Erika, snabbt, kolla åt vänster!" och jag vänder mig i slowmotion mot något som – så klart – inte finns. Och jag vill addera: Att ha nackspärra samtidigt som man har två ystra lejonungar i sin omsorg är inte optimalt.
Sen är ju just nackspärr (säger ni så? Autocorrekt har inte några invändningar i alla fall) en jädra mesig åkomma. Ryggskott, blindtarmsinflammation eller pjuki – där snackar vi. Men nackspärr. "Jag är så steeeeel" jämrar jag mig från skuggan under parasollet. Men ingen bryr sig. Prick ingen. Nej, en jädra mesig åkomma som sagt. Men den får ju gärna gå över i alla fall. Gärna snart. Är det någon som har något tips? Jag dör lite här ute i min tycka-synd-om-sig-självhet.
Sen är ju just nackspärr (säger ni så? Autocorrekt har inte några invändningar i alla fall) en jädra mesig åkomma. Ryggskott, blindtarmsinflammation eller pjuki – där snackar vi. Men nackspärr. "Jag är så steeeeel" jämrar jag mig från skuggan under parasollet. Men ingen bryr sig. Prick ingen. Nej, en jädra mesig åkomma som sagt. Men den får ju gärna gå över i alla fall. Gärna snart. Är det någon som har något tips? Jag dör lite här ute i min tycka-synd-om-sig-självhet.
↧
↧
Oggis nya frisyrer
Ps. Tröjorna kommer från Marimekko och tightsen från HM och Lindex. Är inte den här outfiten helt megadorable?
↧
En första semesterdag i viken
↧
Semesterstressen har lagt sig och beslut har fattats
Semesterstressen har gått över. Eftersom jag är en drama queen trodde jag inte att den skulle göra det, men tänka sig, det gjorde den. Vad var det då som hände? Jo. Jag fick tid att tänka och jag har genom att konsultera min hjärna och mina känslor kommit fram till saker. Beslut har fattats och allt sånt.
Semestern ser ut så som den gjorde innan jag började älta vädret, detta tjyvkalla svenska sommarväder som väl egentligen inte borde förvåna någon. Så: vi inleder med en vecka i viken, sedan åker vi till Västerbotten för bröllop och för att besöka mina föräldrar. Sedan åker vi några dagar till Köpenhamn för att avsluta månaden i viken igen i några veckor. Eftersom stugan är uthyrd första veckan i augusti är det inte omöjligt att vi hittar på något då. Kanske blir det Gotland? Jag har bokat in oss på Hotel Stelor i Västergarn så om vi inte kommer på andra tankar avslutar vi hela semestern där.
Det här är en semester som inte bara känns härlig och fin utan också är en semester som passar oss det här året. Det är som att jag från tid till annan glömmer bort att jag lever med andra förutsättningar än tidigare semesterår. För att sammanfatta: Att leva med två barn som är knappt två år är intense. Så sablarns ut ur vettet intense. Vi hade en helt sensationell semester halvt inbokad till Barcelona och ett döflådigt hotell någon timme söder om staden men så kom nackspärran och både jag och Ulf insåg hur skört vårt liv är. Inte att det är någon livsfara att få ont i ryggen men fy tusan vad tungt allt blir med Oggi om en av oss inte är på topp.
Förstå mig rätt. De är förtjusande barn men de kräver också mycket av oss. Än kan vi inte kommunicera eller få dem att förstå att det finns saker som är farliga. De är i viss mån fortfarande oförutsägbara och gillar plötsligt från en dag till en annan inget som tidigare varit självklara favoriter. De testar gränser och det går inte att muta dom några längre stunder. Att de dessutom ger oss försmak nästan varje dag på den trots som vi kommer att leva med i höst och som gör att vi är fyra personer med vener pulserande i pannan var och varannan timme bidrar också till att beslutet att bara chilla lite denna sommar blev enklare.
Nästa sommar kommer det att vara två helt andra barn vi har att göra med. Då kommer vi att kunna prata med varandra. De kommer förhoppningsvis förstå och respektera gränser som vi sätter upp. Vi kommer säkert ha våra problem och duster även då men tittar jag mig omkring och ser på barn som är i treårsåldern så är det verkligen barn i jämförelse med de två barnbebisar vi har att göra med. Men låt mig säga så här: en sommar till utan att fyrklövern får frekventera en strand eller pool i ett värmesäkert land kommer icke att ske. Men det är nästa sommar det. Nu är den här sommaren här och vi kommer att var här och lite där och det kommer att bli så megafint att jag anar inte.
Semestern ser ut så som den gjorde innan jag började älta vädret, detta tjyvkalla svenska sommarväder som väl egentligen inte borde förvåna någon. Så: vi inleder med en vecka i viken, sedan åker vi till Västerbotten för bröllop och för att besöka mina föräldrar. Sedan åker vi några dagar till Köpenhamn för att avsluta månaden i viken igen i några veckor. Eftersom stugan är uthyrd första veckan i augusti är det inte omöjligt att vi hittar på något då. Kanske blir det Gotland? Jag har bokat in oss på Hotel Stelor i Västergarn så om vi inte kommer på andra tankar avslutar vi hela semestern där.
Det här är en semester som inte bara känns härlig och fin utan också är en semester som passar oss det här året. Det är som att jag från tid till annan glömmer bort att jag lever med andra förutsättningar än tidigare semesterår. För att sammanfatta: Att leva med två barn som är knappt två år är intense. Så sablarns ut ur vettet intense. Vi hade en helt sensationell semester halvt inbokad till Barcelona och ett döflådigt hotell någon timme söder om staden men så kom nackspärran och både jag och Ulf insåg hur skört vårt liv är. Inte att det är någon livsfara att få ont i ryggen men fy tusan vad tungt allt blir med Oggi om en av oss inte är på topp.
Förstå mig rätt. De är förtjusande barn men de kräver också mycket av oss. Än kan vi inte kommunicera eller få dem att förstå att det finns saker som är farliga. De är i viss mån fortfarande oförutsägbara och gillar plötsligt från en dag till en annan inget som tidigare varit självklara favoriter. De testar gränser och det går inte att muta dom några längre stunder. Att de dessutom ger oss försmak nästan varje dag på den trots som vi kommer att leva med i höst och som gör att vi är fyra personer med vener pulserande i pannan var och varannan timme bidrar också till att beslutet att bara chilla lite denna sommar blev enklare.
Nästa sommar kommer det att vara två helt andra barn vi har att göra med. Då kommer vi att kunna prata med varandra. De kommer förhoppningsvis förstå och respektera gränser som vi sätter upp. Vi kommer säkert ha våra problem och duster även då men tittar jag mig omkring och ser på barn som är i treårsåldern så är det verkligen barn i jämförelse med de två barnbebisar vi har att göra med. Men låt mig säga så här: en sommar till utan att fyrklövern får frekventera en strand eller pool i ett värmesäkert land kommer icke att ske. Men det är nästa sommar det. Nu är den här sommaren här och vi kommer att var här och lite där och det kommer att bli så megafint att jag anar inte.
↧
↧
Den andra semesterdagen i viken
(*Ja, så var jag där igen med en Orange is the new black-referens. Men hav tålamod. Även detta skall klinga av i samma takt som minnet av det sista avsnittet som jag såg igår bleknar.)
Ps. De urtjusiga fleecejackorna kommer från Shampoodle.
↧
Den där dagen då vi hade shorts och åt smultron
Vi föräldrar ba: Nej! (Förutom jag då som sa: But first, let me take a photo.)
↧
När vi går på stigen ner till båtarna håller vi varandras händer
↧
Vi kommer tillbaka till viken var så säkra
↧
↧
Den osminkade roadtripversionen
↧
Morfarn klipper gräset 2014
↧
Kristallbröllopsdagen
Nå. Vi firade denna dag med att lämna lejonungarna i min mammas omsorg och sedan fick vi skjuts in till stan, Umeå, av min pappa för att kunna skåla med bubblor i glasen båda två. Det finns nog inget som jag är så svag för som en vinlunch. Förmodligen för att de händer så sällan? I alla fall. Vi hade bokat bord på Rex som ligger i stans gamla rådhus, och vi åt Biff Rydberg och drack champagne och det var fab men det bästa av allt var att vi hade tid att både titta varandra i ögonen och prata om sånt som känns viktigt. Vi är på en bra plats just nu jag och Ulf och det är så fantastiskt att det kan få kännas så efter femton års äktenskap.
Efter lunchen strosade vi genom Umeås gator, shoppade lite och tittade på allt nytt som byggts och det är en förtjusande stad jag kommer ifrån, det var fint att bli påmind om det. Pappa fiskade upp oss vid Lottas krog men innan vi åkte hem knuffade han iväg oss till Sara Lidmans tunnel och den var ju något alldeles extra så den ber jag om att få återkomma till vid ett senare tillfälle.
Resten av dagen spenderade vi med sommaren som gjorde ett återtåg. Vi gick ner till havet och kastade sten i det. Barnen tumlade runt i trädgården och jag hjälpte mamma att rensa ogräs. Vi åt en fin middag och allt som allt har vi haft en urfin kristallbröllopsdag, som ni förstår. Och när jag tittade in i Ulfs vackra ögon någonstans runt nattningen av barnen så visste jag. Det vi har är för evigt och evigt och i det perspektivet är femton år ingenting. Det är allt, och ingenting.
↧
.jpg)
Ni vet säkert också redan att jag finns på instagram? Om inte så heter jag erikastrandberglund där.
↧
↧
De fyra första dagarna i juli
Vi är i Västerbotten och hälsar på mina föräldrar. Idag ska vi på bröllop på Bjuröklubb med fest i Lövånger och det är faktiskt hela anledningen till att vi åkt upp denna sommar. Eftersom vi redan varit uppe tre gånger i år hade vi bestämt oss för att bli kvar hemma i Stockholm men nu blev det som det blev. Och, det blev hur bra som helst skulle det visa sig. Så här har vi haft det hittills:
![]()
En dag när jag var tvungen att jobba lite följde Olof och Greta med min mamma till biblioteket och när jag ser den här bilden blir jag alldeles bortom mig av avund. Jag älskade bibblan när jag var liten och vill så gärna att även mina barn ska göra det.
![]()
Samma dag, fast lite senare, tittade Olof och Greta på något oerhört spännande vid köksbordet.
![]()
Oggi har åkt en del vagn. Mormorns tvillingvagn som hon har i sitt jobb.
![]()
Just den här dagen åkte vi till en lekpark med en helt perfekt rutschkana.
![]()
En dag klippte morfarn gräset som ni redan vet.
![]()
Olof har varit rekordmysig och hela tiden hittat nya ställen där han krupit upp och gosat med olika saker han plockat upp på sin väg. Här; två av sina gosiga kaniner, ett lejon samt en bit lego.
![]()
Jag har fått en ny favoritdrink. Fidel Castro heter den. Just denna är gjord på den Ginger Ale Syrup som finns i Kokboksklubbens sommarbok Soda, lemonad och snacks.
Recept på en Fidel Castro: 4 cl mörk rom, en pressad lime, fyll upp glaset med ginger ale.
![]()
Vi har ätit ljuvliga grillmiddagar.
![]()
På vår bröllopsdag åkte jag och Ulf in till Umeå och åt en fantastisk lunch på Rex.
![]()
Sedan firade vi vidare med att sommarskoekipera min man. Än har vi inte gett upp hoppet om sommaren.
![]()
*yolo*
![]()
När vi var i stan flanerade jag och Ulf genom Sara Lidmans tunnel som är en passage för att ta sig till stationen i Umeå. Det var en tunnel full med citat och konst och om man tryckte på olika ställen kunde man höra Sara skandera. Så himla fint.
![]()
Vi har tagit oss turer ner till havet.
![]()
Och Greta har briljerat i att vara rolig.
![]()
Havet var härligt.
![]()
Härligt men lite kallt.
![]()
Lite då och då kom regnet och då fick vi springa hem genom det. Vissa av oss utan kläder (men med mammans kofta draperad över sin axel) på grund av att hon med stor entusiasm sprungit omkull sig själv i havet.
![]()
Vi har hängt i min mammas örtträdgård och provsmakat dragon och gräslök bland annat.
![]()
Naturligtvis har jag bjudit mina föräldrar på årets bästa sommardrink: den med mixad melon och lime och honung.
![]()
En dag blev det min mammas födelsedag. Eftersom hon och min pappa fick samma present fick även han sitt paket (fast i förskott, han fyller år om ett par veckor egentligen). De ska få gå på föreställning på Oscarsteatern i höst.
![]()
När sommaren gjorde återintåg spenderade vi många stunder på en filt på gräsmattan. Notera Olofs hand ♡
![]()
Och med att filosofera i skuggan under en björk.
![]()
Greta hittade ett munspel.
![]()
Och jag läste ut årets bästa bok. Herregud! vilken bok. Så välskriven, väl formulerad, spännande, gripande och vacker. Den följer tre spår kan man säga: Andrées knäppa expedition (som ju gick åt helsicke som vi alla vet), Beas fixering och jakt på att förstå hur det kunde gå så snett samt den kärlekshistoria som aldrig riktigt fick bli mellan en av expeditionens deltagare, Nils Strindberg, och hans älskade Anna. Gud, jag vill nästan gråta nu när jag bara tänker på allt.
![]()
På eftermiddagen gick vi ner till en annan vik i havet och där hittade vi får.
![]()
Mycket spännande det där. Men om det var fåren eller grävmaskinen som var Olofs bästa är jag mycket osäker på.
![]()
Vi avrundade firandet av min mammas födelsedag med en totaldrömmig jordgubbstårta.
![]()
Och med att äta jordgubbar med bar överkropp. Helt enkelt, vi har haft fyra mycket bra första dagar i juli uppe i Västerbotten.
Recept på en Fidel Castro: 4 cl mörk rom, en pressad lime, fyll upp glaset med ginger ale.
↧
Dagen efter ett bröllop
↧
Nina ♥ Thomas aka det stora bröllopsinlägget
I lördags var jag och Ulf på bröllop på Bjuröklubb. Ute på en udde i Bottenviken gifte sig Nina och Thomas i ett litet kapell och allt var så vackert att jag trodde att jag skulle dö. Eftersom det här var en av de finaste dagarna i livet så får det här bli ett jättelångt inlägg, så där som det måste bli när man känner så mycket att hjärtat nästan håller på att brista och allt man tänker blir till lyckliga tårar på kinderna.
Så där som det blir när allt handlar om kärlek.
![]()
Så. Här har vi alltså precis anlänt till Bjuröklubbs kapell.
![]()
Och havet. Alltså havet. Och min man. Åh! Och så hela tiden den här sången i huvudet. Inte mig emot.
![]()
Vi gick in i kapellet. Johanna, Kicki, Malin och Frida.
![]()
Jag satt så klart bredvid mitt livs kärlek.
![]()
Brudparet hade valt den bästa musiken under vigseln. Vi sjöng bland annat Eternal Flame och God only knows.
![]()
Så kom brudparet och jag svär, mitt hjärta höll på att explodera.
![]()
Så himla himla fina.
![]()
Eftersom Thomas och Nina har massor av vänner som är musiker blev vi bjudna på så mycket magi under vigseln. Bland annat sjöng Pär och Christinas dotter You and me song med föräldrarna på kör (det är dom man ser i videon). Det går faktiskt inte att förklara exakt hur fint det var men ni kan nog ana.
![]()
Jag ♥ Nina.
![]()
Markus, Thomas, Kicki och Johanna.
![]()
Pär och Nina.
![]()
Jag och Åsa blåste såpbubblor.
![]()
Och så kyssen.
![]()
♥
![]()
Efter vigseln åkte vi till Lövångers kyrkstad där de flesta gästerna checkade in för natten.
![]()
Överallt satt det totaldrömmiga gäster och väntade på att festen skulle börja.
![]()
Vilken idyll va.
![]()
Jag hade på mig en klänning från Carin Wester. Det är faktiskt samma som jag hade på barnens dop. Jag älskar den.
![]()
När klockan närmade sig fem kom människorna trillandes ner till festplatsen.
![]()
Och brudparet anlände. Eftersom jag och Ulf gifte oss i en röd Ford Mustang försökte jag hävda extra samhörighet med brudparet. Det var inte någon som riktigt lyssnade på mig då så jag trycker på detta en gång till nu.
![]()
Vi skålade för det nya brudparet.
![]()
Och satte oss till bords.
![]()
Toastmaster Greger och toastmadame Frida.
![]()
Bruden på toaletten! Thomas fattade ingenting vilket i sig var så gulligt att jag nästan svimmade av det också.
![]()
Jag, Nina och Åsa.
![]()
Så blev det tårta.
![]()
Och Nina sjöng en sång till Thomas. Can't take my eyes off you.
![]()
När bryggan kom var vi ett gäng som flashmobade oss upp på scenen och sjöng refrängen från toppen av våra lungor.
![]()
Sedan bjöds vi på så himla fina spelningar.
![]()
Som jag sa så känner Thomas och Nina många musiker och det var ju en helt sjuk lyx att få vara med om allt detta.
![]()
Natten var varm och ljus, så där som den är i Norrland.
![]()
Jag hängde mycket med denna Markus och hans fru Johanna. Två mycket bra nya människor i mitt liv känner jag.
![]()
Hemma hos mina föräldrar sov Olof och Greta sedan länge och det här var första gången som vi lämnade dom för en hel kväll. Bara en sån sak.
![]()
Sedan dansade jag så att jag fick ont i fötterna. Jag och Ulf dansade och pussades och allt var precis sådär kärleksfullt som man drömmer om. Det här var en sensationellt bra fest det må jag säga.
![]()
Vid tre på natten kom jag hem och kröp ner i sängen bredvid en sovande Greta. Det var liksom den pusselbiten som gjorde dagen, dygnet, helt himla komplett.
Tack Nina och Thomas för världens finaste dag. Jag älskar er!
Så där som det blir när allt handlar om kärlek.
Tack Nina och Thomas för världens finaste dag. Jag älskar er!
↧
Men Agua Fresca, marry me!
Nu när värmen dragit in över oss igen håller jag på att älska ihjäl Tove Nilssons bok Soda, lemonad och snacksännu lite mer. Jag tror att jag har sagt detta förut men detta tåls att upprepas. Ska ni bara investera i en kokbok denna sommar så är det här den bok som i alla fall inte jag skulle vilja leva utan. I går, när jag var "ganska""törstig"– dagen efter ett bröllop and all– så levde jag på denna dryck. En Agua Fresca, som är som ett slags fruktvatten, gjord på cantaloupemelon. Man kan nog byta ut melonen mot vad som helst i fruktväg och smaka sig fram till en rimlig sötma/syra. Så himla enkelt och helt fantastisk. En dryck som gjord för en varm sommardag.
![]()
Det här behövs:
1 cantaloupemelon, skalad, urkärnad och skuren i bitar
1/2 dl färskpressad limejuice (ca 1-2 lime)
2-3 msk strösocker
5 dl vatten
Mixa allt. Sila genom en finmaskig sil. Servera med is.
1 cantaloupemelon, skalad, urkärnad och skuren i bitar
1/2 dl färskpressad limejuice (ca 1-2 lime)
2-3 msk strösocker
5 dl vatten
Mixa allt. Sila genom en finmaskig sil. Servera med is.
↧
↧
När jag ligger ute i den varma kvällen och tänker
Vi blev kvar hos mina föräldrar. När sommarvärmen väl kom ville vi inte lämna den så vi bokade om Köpenhamnsresan till augusti istället. Köpenhamn finns kvar, inte sant? Med värmen vet man inte så noga så det är bäst att passa på och det gör vi. Vi har det så himla bra. Idag åkte jag, Ulf och Oggi iväg till en gård någon mil bort och köpte lamm till kvällens middag och ägg till frukosten imorgon. När vi var där tittade vi på kor, grisar och hönor och Olof och Greta hälsade på dom med att muuua, grymta och kackla. Ute på en åker hade de som äger gården ställt upp en enorm bild av en tjur som man kunde kasta prick på. Olof sprang ut så fort han kunde verkade det som. lutade sig fram och med ett högt mmmm:ande kramade han den. Så oemotståndligt gulligt. Sen fick han några elstötar av staketet in till kohagen och så var den friden över.
Annars är det fridfullt och enkelt livet just nu. Vi ligger på en filt i skuggan under björken och låter oss komma till ro av lövens sus. Vi går ner till havet och badar och det är oväntat varmt, och folk säger till varandra att det beror på pålandsvinden och jag nickar. För visst är det så. Vi slåss med bromsar och rensar ogräs och får mina föräldrar att rensa ut gamla saker som bara står och skräpar. Det finns ett överflöd av såna saker här kan man säga. Vi sätter upp tavlor och äter fantastiska middagar. Jag och Ulf ruzzlar (ett asgammalt mobilspel som är jeteroligt,"asgammalt", nåja det är två år sedan vi började spela det) och sedan jag läst ut Expeditionen av Bea Uusma har jag börjat läsa Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg och den är helt otrolig.
Nu ligger jag på mammas och pappas gamla soffa ute på altanen och hör hur någon sopar och hur jalusierna slår mot fönsterblecket i den ljumma kvällsbrisen. Här hemma i norr blir det aldrig riktigt mörkt om kvällarna vilket gör att alla rutiner är helt omöjliga att hålla ordning på. Barnen har svårt att somna om kvällarna: det finns ju så mycket spännande att upptäcka i den här delen av världen. Jag som alltid har tyckt att det varit något klaustrofobiskt med såna här villaområden som jag är uppväxt i börjar förstå både charmen och vinsterna med att bo så här. Varje dag springer Olof och Greta över till grannens gungställning och det dröjer sällan många minuter innan de får sällskap av minst ett par barn. Inte för att de är särskilt intresserade av något annat än själva gungorna men ändå.
Det var också något som ett par sa på bröllopet som jag var på i lördags som slog an något hos mig; de bor nu i ett liknande område som vi gör i Stockholm och de sa att det deppigaste med att bo i de här nybyggda områdena var att alla flyttar. Det var liksom inte lönt att börja gilla någon för så som de insett att rutinen var så kom barn nummer två och då blev lägenheten för liten och då flyttade alla till hus. Så de hade bestämt sig för att göra samma sak, flytta för att ge barnen och sig själva en möjlighet till kontinuitet i sina relationer. När de sa detta föll något på plats. Jag vill också ge mina barn den tryggheten att världen får vara sig lik från en dag till en annan. Och jag vill också bygga varaktiga relationer. Där jag förut varit rädd för att hamna med närgående knäppgökar ser jag nu möjligheten till vänskap och trygghet. Vi kommer inte flytta till Norrland, som paret jag pratade med på bröllopet skulle göra, men vi kommer att flytta till hus. Förr eller senare kommer det att bli så och det känns fint att ha kommit fram till det beslutet.
Nu ska jag slå Ulf i Ruzzle så jag måste gå. Varma sköna vindar smeker mina ben. Jag dricker hemmagjord apelsinsoda och livet är fint. Ultramegafint.
Annars är det fridfullt och enkelt livet just nu. Vi ligger på en filt i skuggan under björken och låter oss komma till ro av lövens sus. Vi går ner till havet och badar och det är oväntat varmt, och folk säger till varandra att det beror på pålandsvinden och jag nickar. För visst är det så. Vi slåss med bromsar och rensar ogräs och får mina föräldrar att rensa ut gamla saker som bara står och skräpar. Det finns ett överflöd av såna saker här kan man säga. Vi sätter upp tavlor och äter fantastiska middagar. Jag och Ulf ruzzlar (ett asgammalt mobilspel som är jeteroligt,"asgammalt", nåja det är två år sedan vi började spela det) och sedan jag läst ut Expeditionen av Bea Uusma har jag börjat läsa Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg och den är helt otrolig.
Nu ligger jag på mammas och pappas gamla soffa ute på altanen och hör hur någon sopar och hur jalusierna slår mot fönsterblecket i den ljumma kvällsbrisen. Här hemma i norr blir det aldrig riktigt mörkt om kvällarna vilket gör att alla rutiner är helt omöjliga att hålla ordning på. Barnen har svårt att somna om kvällarna: det finns ju så mycket spännande att upptäcka i den här delen av världen. Jag som alltid har tyckt att det varit något klaustrofobiskt med såna här villaområden som jag är uppväxt i börjar förstå både charmen och vinsterna med att bo så här. Varje dag springer Olof och Greta över till grannens gungställning och det dröjer sällan många minuter innan de får sällskap av minst ett par barn. Inte för att de är särskilt intresserade av något annat än själva gungorna men ändå.
Det var också något som ett par sa på bröllopet som jag var på i lördags som slog an något hos mig; de bor nu i ett liknande område som vi gör i Stockholm och de sa att det deppigaste med att bo i de här nybyggda områdena var att alla flyttar. Det var liksom inte lönt att börja gilla någon för så som de insett att rutinen var så kom barn nummer två och då blev lägenheten för liten och då flyttade alla till hus. Så de hade bestämt sig för att göra samma sak, flytta för att ge barnen och sig själva en möjlighet till kontinuitet i sina relationer. När de sa detta föll något på plats. Jag vill också ge mina barn den tryggheten att världen får vara sig lik från en dag till en annan. Och jag vill också bygga varaktiga relationer. Där jag förut varit rädd för att hamna med närgående knäppgökar ser jag nu möjligheten till vänskap och trygghet. Vi kommer inte flytta till Norrland, som paret jag pratade med på bröllopet skulle göra, men vi kommer att flytta till hus. Förr eller senare kommer det att bli så och det känns fint att ha kommit fram till det beslutet.
Nu ska jag slå Ulf i Ruzzle så jag måste gå. Varma sköna vindar smeker mina ben. Jag dricker hemmagjord apelsinsoda och livet är fint. Ultramegafint.
↧
Hur det går det här med att bli en springande människa
Kortfattat: sådär. Först var vi i viken och jag var så laddad och peppad, hade med mig löparskorna och allt. Men. Så kom nackspärren och tog mina möjligheter ifrån mig. Sen åkte vi till mina föräldrar och jag var så laddad och peppad. Men. Så hade jag glömt löparskorna hemma. Detta stoppade dock inte mig utan jag lånade ett par skor av min mamma med resultatet ehnormt skavsår.
Men förutom allt detta går det bra. Motivationen syns vara intakt.
↧
Så hade man kärat ner sig i en tapet igen då
↧