↧
Det är högsommarvärme i början av juni och jag har klippt lugg
↧
Nya frisyren
↧
↧
Världens kanske godaste och enklaste melondrink
Alltså vattenmelon. Hur gott? Det finns ingen frukt som är mer sommar för mig än vattenmelon. På en solig och varm dag skulle jag gärna leva på den. Jag älskar att bara skära den i bitar och dippa i flingsalt, eller att äta den i en asiatisk sallad med rädisor, eller bara rakt av som den är.
Men ni vet hur det kan vara. Man köper en vattenmelon och så är den inte sådär söt och härlig som man vill att den ska vara. Det exemplar som jag släpade med mig hem från affären här om dagen var just en sådan. Dessutom hade den blivit lite mjölig och, ja, trist. Så snubblade jag över ett recept på en slushie men eftersom jag alltid får brain freeze av såna bestämde jag mig för att hoppa över frysmomentet och bara mixa melonen kylskåpskall. Genom att addera lite syra från lime och sötma från flytande honung så hade jag vips fått världens kanske godaste och enklaste melondrink.
Jag tänker att det här är en sak som kan varieras i oändlighet. Varför inte hälla i en skvätt rom om man är på det humöret? Eller addera några myntablad för fräschör? Båda dom sakerna ska jag prova i sommar.
![]()
Det här behövs:
500 g vattenmelon, fruktköttet
1 pressad lime
1 msk flytande honung
Gör så här:
Mixa allt med en stavmixer.
Smaka av. Behövs mer sötma? Mer syra? Nöjd? --> Häll upp i glas!
Men ni vet hur det kan vara. Man köper en vattenmelon och så är den inte sådär söt och härlig som man vill att den ska vara. Det exemplar som jag släpade med mig hem från affären här om dagen var just en sådan. Dessutom hade den blivit lite mjölig och, ja, trist. Så snubblade jag över ett recept på en slushie men eftersom jag alltid får brain freeze av såna bestämde jag mig för att hoppa över frysmomentet och bara mixa melonen kylskåpskall. Genom att addera lite syra från lime och sötma från flytande honung så hade jag vips fått världens kanske godaste och enklaste melondrink.
Jag tänker att det här är en sak som kan varieras i oändlighet. Varför inte hälla i en skvätt rom om man är på det humöret? Eller addera några myntablad för fräschör? Båda dom sakerna ska jag prova i sommar.
500 g vattenmelon, fruktköttet
1 pressad lime
1 msk flytande honung
Gör så här:
Mixa allt med en stavmixer.
Smaka av. Behövs mer sötma? Mer syra? Nöjd? --> Häll upp i glas!
↧
Rekordgulligheten som pågår
↧
En fin kväll med Kokboksklubben
↧
↧
Sega nattningar
Jag gissar att det är värmen som gör att nattningarna är ovanligt långdragna nu för tiden. Det känns visserligen som att vi inte riktigt är tillbaka på banan heller efter vårt mycket märkliga dygn när vi åkte hem från Grekland. Dygnet då Olof inte somnade förrän efter klockan två på natten och allt det där knasiga, ni vet. Och så värmen som vi har nu, på det. Som gör barnens hår alldeles lockigt och svettigt. De vrider och vänder på sig i sina sängar och Greta kräver att jag ska sitta vid hennes säng.
Vilket ju är okej. Det är mitt ansvar att ta hand om henne även när hon kräver saker. Så den viktigaste anledningen till att jag tycker att nattningarna är sega nu är helt enkelt helt egoistiska. Jag har så mycket annat som jag vill göra att jag är otålig och har svårt att vara närvarande där i mörkret i barnens rum. Och jag tror att de vibbar in det. Att jag liksom bara sitter och väntar på att få smita ut. I vanliga fall brukar jag vara ganska bra på att inse det vackra i att jag får sitta där och lyssna på mina barn som somnar in. Men nu är jag bara otålig. Det är blogginlägg jag vill skriva, jobbidéer jag måste få ner i datorn, telefonsamtal jag måste ringa och resor som jag måste boka om.
Så jag måste nog ändra mig. Egentligen är nattningarna inte sega. Det är jag som är ivrig med att få gå vidare i livet och som därigenom missar att livet är vad som pågår där inne i mörkret. Som när jag viskar till Olof: "har du svårt att somna i kväll?" och han suckar och nickar. Och jag lägger hans kaniner runt honom och stryker honom över pannan och säger att "det är så ibland men det gör inte något". Då är jag faktiskt där. Mitt i livet.
Vilket ju är okej. Det är mitt ansvar att ta hand om henne även när hon kräver saker. Så den viktigaste anledningen till att jag tycker att nattningarna är sega nu är helt enkelt helt egoistiska. Jag har så mycket annat som jag vill göra att jag är otålig och har svårt att vara närvarande där i mörkret i barnens rum. Och jag tror att de vibbar in det. Att jag liksom bara sitter och väntar på att få smita ut. I vanliga fall brukar jag vara ganska bra på att inse det vackra i att jag får sitta där och lyssna på mina barn som somnar in. Men nu är jag bara otålig. Det är blogginlägg jag vill skriva, jobbidéer jag måste få ner i datorn, telefonsamtal jag måste ringa och resor som jag måste boka om.
Så jag måste nog ändra mig. Egentligen är nattningarna inte sega. Det är jag som är ivrig med att få gå vidare i livet och som därigenom missar att livet är vad som pågår där inne i mörkret. Som när jag viskar till Olof: "har du svårt att somna i kväll?" och han suckar och nickar. Och jag lägger hans kaniner runt honom och stryker honom över pannan och säger att "det är så ibland men det gör inte något". Då är jag faktiskt där. Mitt i livet.
↧
Tre favoritmärken på kläder till Oggi
Jag har fått frågan några gånger om var jag hittar kläder till Olof och Greta. Jag vill därför börja med att tipsa om mina tre favoritmärken just nu, plus två utmärkta webshopar. Alla dessa tre märken är svenska, har ett tydligt miljö- och ekologiskt tänk. Dessutom skulle jag säga att nästan alla deras kläder kan bäras av flickor och pojkar, dvs är unisex i sin design. De är färgglada och snygga utan att bli blaffiga och helt himla galna som en del tryck kan vara i kedjornas butiker.
![]()
Till att börja med: Anive for the minors, gör helt fantastiskt fina barnkläder i ekologiska material. Deras mönster och tryck är alltid *pussar pekfinger och tumme*
![]()
Oggi har bland annat ett par byxor med deras regndroppemönster som de alltid får fina komplimanger för.
![]()
Ett annat favoritmärke är Modéerska huset. Olof och Greta har ett par tights med detta mönster som heter Pica pica. Jag älskar skator och alltså älskar jag även detta mönster.
![]()
Nu till sommaren har jag köpt denna t-shirt till båda två. Så söt att jag smäller av. Modeerska huset gör också alla sina kläder i ekologisk bomull.
![]()
Och så älskar jag Uni, favoritmärket som har en fin blå kollektion ute nu, som jag redan har bloggat om.
![]()
Om ni är på jakt efter kläder till barnen där det ska finnas ett tydligt ekologiskt och giftfritt tänk kan jag inte nog rekommendera Uni:s butik (som ligger vid St:Eriksplan) eller deras webshop. Alla märken som de tar in är just sådana: noga utvalda med omtanke om hållbarhet och miljö. Dessutom är de flesta av deras kläder unisex.
![]()
Jag beställer också mycket kläder från Oiidesign. Det är en webshop med stort utbud av märken (bland annat de jag tipsar om här ovan) och en fiffig funktion som gör att man kan söka efter enbart ekologiska kläder. Sånt gillar man ju. Och med man menar jag jag.
↧
Salty lemonade
Generellt tycker jag att det kan vara ganska svårt att komma på skojiga saker att dricka, allra helst på sommaren. Det blir liksom saft, läsk och juicer – ofta färdigköpta. Den här boken innehåller recept i olika svårighetsgrader vilket är kul. Är man lite lat kan man göra de enklare varianterna och när man känner sig reda kan man börja experimentera med kombuchasvampar och sodajäsningar. Och alltså: att göra sin egen apelsinläsk med egengjord sodakultur = jag är mycket peppad på detta! Jag är också mycket laddad på att göra iste och iskaffe (som man enligt Tove gör genom att låta nymalda kaffebönor stå och dra i kallvatten i ca ett dygn, då får man tydligen en rund och söt kaffesmak utan tanniner och bitterämnen).
Och så den är salta lemonaden då. Rakt upp i min smakallé, saltjunkie som jag är. Vill du testa att göra själv så hittar du receptet här, hos Kokboksklubben.
↧
Ett dygn i Hummelviken en helg i mitten av juni
↧
↧
Kräfttårta till midsommar
Även i år har jag sett till att det blir jag som får stå som general för midsommaraftonens lunch. Och även om jag tycker att det här är den bästa lunchen under hela året så har jag bestämt mig för att göra det lite enkelt för mig själv just i år. Mest av allt beror denna lathet på att jag mest av allt är sugen på att bara få äta matjessill så som den är. Men med goda tillbehör som gräddfil, västerbottensost skuren i tjocka skivor samt drivor med gräslök. För att addera lite festligare stämning tänkte jag även servera några av fileerna med skirat smör. Det fick vi nämligen en gång på en skärgårdskrog på Finnhamn och det var så gott att jag nästan trodde att jag skulle svimma.
För att lunchen inte ska kännas helt fattig så har jag dock bestämt mig för att göra en kräfttårta som komplement till sillen. Jag är väldigt förtjust i skaldjurstårtor av olika slag och har en räk- och laxvariant som jag gjorde mig less på förr om åren. Just den här varianten har jag faktiskt inte provat men den ser lovande ut när jag suktar mig igenom ingredienslistan. Man serverar den dessutom med syrad rödlök som är en av mina nya stora favoriter det här året.
Var receptet kommer ifrån vet jag inte riktigt men det spelar ju ingen roll. Jag hittade det i en ask där jag har rivit ut olika saker som jag vill testa att laga. Och så här till midsommar kändes det som att det var dags. Om någon fler vill prova så bjuder jag på receptet här:
![]()
Kräfttårta
100 g smält smör
1 pkt kavring (ca 250 g)
1/2 rödlök, finhackad
5 cm purjolök, finhackad
3 ägg, hårdkokta och finhackade
1 brk kräftstjärtar i lag, hackade
2 msk dill, finhackad
4 dl turkisk yoghurt
Salt och peppar
5 gelantinblad
2-3 msk hett vatten
Syrad rödlök
1 dl ättika
2 dl vatten
3 dl socker
2 rödlökar
Krasse
Gör så här:
För att lunchen inte ska kännas helt fattig så har jag dock bestämt mig för att göra en kräfttårta som komplement till sillen. Jag är väldigt förtjust i skaldjurstårtor av olika slag och har en räk- och laxvariant som jag gjorde mig less på förr om åren. Just den här varianten har jag faktiskt inte provat men den ser lovande ut när jag suktar mig igenom ingredienslistan. Man serverar den dessutom med syrad rödlök som är en av mina nya stora favoriter det här året.
Var receptet kommer ifrån vet jag inte riktigt men det spelar ju ingen roll. Jag hittade det i en ask där jag har rivit ut olika saker som jag vill testa att laga. Och så här till midsommar kändes det som att det var dags. Om någon fler vill prova så bjuder jag på receptet här:
.JPG)
100 g smält smör
1 pkt kavring (ca 250 g)
1/2 rödlök, finhackad
5 cm purjolök, finhackad
3 ägg, hårdkokta och finhackade
1 brk kräftstjärtar i lag, hackade
2 msk dill, finhackad
4 dl turkisk yoghurt
Salt och peppar
5 gelantinblad
2-3 msk hett vatten
Syrad rödlök
1 dl ättika
2 dl vatten
3 dl socker
2 rödlökar
Krasse
Gör så här:
- Koka lagen till den syrade rödlöken och låt sockret lösas upp. Låt svalna. Skiva två rödlökar tunt och lägg i en burk. Häll på lagen och låt den stå kallt i minst ett dygn.
- Skär bort kanterna på brödet och mixa med det smälta smöret. Tryck ut i en form (gärna med löstagbar kant).
- Rör ner de hackade ingredienserna i yoghurten. Smaka av röran med salt och peppar.
- Blötlägg gelatinbladen i kallt vatten tills de mjuknar. Smält sedan dessa genom att hälla på 2-3 msk hett vatten, och blanda sedan ner i röran.
- Häll röran i formen och låt den stå kallt minst tre timmar, gärna längre.
- Garnera tårtan med syrad rödlök och krasse.
↧
Att bli en sån som tränar
Jag har aldrig i hela mitt liv tränat. Det är som att det där med träning inte finns i min natur. Jag vet inte hur man gör. Jag vet inte riktigt varför man tränar heller. Argumentet "att må bra" har inte fungerat på mig eftersom jag mått precis allt annat än bra de gånger jag försökt. Att bli snyggare/mer fit kanske skulle kunna bli ett argument, det har jag i alla fall trott några gånger men nej. Det är ändå så mycket skönare att bara slappa och äta goda saker istället.
Men så plötsligt började jag känna mig skröpplig. Som att jag håller på att bli gammal och ojsan: det håller jag visst på att bli. Och om den saken känner jag nej. Jag vill ju orka saker. Och då menar jag inte bara orka saker i höst utan även orka saker om fem och tio och tjugo år från nu.Trettioår från nu. Jag vill finnas där för Olof och Greta och inte vara den där mamman som hellre satt hemma och bara slappade och åt goda saker istället.
Ja, så gick det tydligen till för den här gamla soffpotatisen att få en motivation. För jag är motiverad nu. Jag vill verkligen inte rasa ihop som ett korthus framöver. Den ömma ryggen och den dåliga konditionen har jag som en ständig påminnelse om att det är hög tid att ta tag i detta ... detta med att träna.
Men hur gör man? Hur ska jag göra? Hur ska bli en sån som tränar?
Om jag tänker i termer som PT för att få ordning på rygg och korsett (och jag bor i samma hus som ett gym) – tänker jag inte ganska bra då? Och vidare tänker jag att jag ska bli en sån som springer för jag vill så gärna vara en sån som gör det. Springer alltså. Men hur? Hur blir jag en sån? Om ni har några tips tar jag med stort intresse emot dessa. Tex: Hur många dagar i veckan är rimligt att lägga tid på träning? Vad är en bra träningsform för att orka fortsätta när man som jag nu ska jonglera jobb, barn, relation, vänner och träning (ps. blev helt fnissig nu när jag skrev träning. Så officiellt liksom. Jag ska bli en sån som tränar. I love it!)
Allrigt. Projekt bli en tränande människa = aktiverad.
Men så plötsligt började jag känna mig skröpplig. Som att jag håller på att bli gammal och ojsan: det håller jag visst på att bli. Och om den saken känner jag nej. Jag vill ju orka saker. Och då menar jag inte bara orka saker i höst utan även orka saker om fem och tio och tjugo år från nu.Trettioår från nu. Jag vill finnas där för Olof och Greta och inte vara den där mamman som hellre satt hemma och bara slappade och åt goda saker istället.
Ja, så gick det tydligen till för den här gamla soffpotatisen att få en motivation. För jag är motiverad nu. Jag vill verkligen inte rasa ihop som ett korthus framöver. Den ömma ryggen och den dåliga konditionen har jag som en ständig påminnelse om att det är hög tid att ta tag i detta ... detta med att träna.
Men hur gör man? Hur ska jag göra? Hur ska bli en sån som tränar?
Om jag tänker i termer som PT för att få ordning på rygg och korsett (och jag bor i samma hus som ett gym) – tänker jag inte ganska bra då? Och vidare tänker jag att jag ska bli en sån som springer för jag vill så gärna vara en sån som gör det. Springer alltså. Men hur? Hur blir jag en sån? Om ni har några tips tar jag med stort intresse emot dessa. Tex: Hur många dagar i veckan är rimligt att lägga tid på träning? Vad är en bra träningsform för att orka fortsätta när man som jag nu ska jonglera jobb, barn, relation, vänner och träning (ps. blev helt fnissig nu när jag skrev träning. Så officiellt liksom. Jag ska bli en sån som tränar. I love it!)
Allrigt. Projekt bli en tränande människa = aktiverad.
↧
Läser Lyssnar Tittar. Juni.
För att få lite filosofisk inspiration till mitt varande i den här världen läser jag nu ungdomsboksklassikern Sofies Värld. Eftersom jag påverkas mycket av vad jag läser så kan ni med andra ord förvänta er en del funderingar över livet här i bloggen framöver. Det är om jag finner boken underhållande vill säga. Hittills är jag lagom begeistrad, men sådant kan ju lätt ändra på sig.
Jag lyssnar på:
The Forest and The Trees – Missions på Spotify. En gammal kollega från P3 har ett band med sin man och dom, som heter The Forest and the Trees, spelar väldigt drömmig musik som får mig att tänka på amerikanska tv-serier och filmer med Zooey Deschanel i en av rollerna.
Jag tittar på:
Andra säsongen av Orange is the New Black på Netflix och även om den inte är prick lika fängslande (höhö) som den första säsongen så är den ändå bra. Det är med kvinnorna på Litchfield som jag och Ulf hänger om kvällarna nu i juni.
↧
När den stora fjantigheten rullar in
Imorgon jobbar jag min sista dag för den här säsongen och sedan väntar en lång och förhoppningsvis härlig semester. I år har vi bestämt att spendera en god bit av sommaren i Hummelviken och vi har därmed inte hyrt ut den så mycket. En vecka i juli kommer en av er bloggläsare dit och en vecka i augusti kommer den familj som vi köpte huset av och hyr (det kanske låter konstigt? Det är det inte, det är bara fint samt ett strålande exempel på att man visst både kan äta/sälja kakan och ändå ha den kvar. Lite i alla fall.)
En vecka skall spenderas i Västerbotten hos mina föräldrar samt att jag och Ulf ska på bröllop i Lövånger utanför Skellefteå. Äntligen får jag gå på bröllop! De senaste tre vigslarna som skett bland mina närmsta har jag missat (en gång pga rymningsbröllop på Mallorca och två gånger pga Oggi föddes och allt var kaos) så det är med ett uppdämt kärleksfestbehov som vi åker upp till Bjuröklubb i början av juli. Veckan efter det har vi stugan uthyrd och vi passar på att ta tåget ner till Köpenhamn för några dagar i den danska huvudstaden. Vi ska bo på ett snajdigt hotell och jag planerar att köpa designiga föremål samt äta smörrebröd. Dessutom har vi ju redan varit på semester vid Medelhavet så rent objektivt har jag ju en fantastisk semestersommar 2014. Stugan, bröllop, Köpenhamn, designgrejer, smörrebröd (redan Medelhav) för att sammanfatta.
Men.
Så blev det så att jag satt och tittade på mobilbilder över hur vi hade det förra sommaren. Och det var solnedgångar vid ringmuren på Gotland. Och solnedgångar i sjön som heter Garda och fantastiska måltider med Oggi sovandes i vagnen intill. Och där fanns palmer, laguner och stugan och Norrland och allt det där andra härliga också. Sakta och stilla kände jag hur en enorm avundsjuka växte fram i mitt bröst. När den nådde mitt huvud omvandlades avundsjukan till ett missnöje, ett starkt missnöje med mitt beslut att inte flänga runt i sommar.
Alltså. Att sitta och bli avundsjuk på sig själv, så till den grad att jag till och med började stressurfa flygresor och hotellbokningssidor är inte värdigt eller vettigt ens för att vara mig. Nej så där kan jag faktiskt inte hålla på. Jag har ju en bra semester framför mig! Så nu går jag, som går under smeknamnet fjantoberta av vissa i hushållet okej jag kallar mig det, och lägger mig.
Imorgon är sista jobbdagen (förutom att jag och Caroline ska göra ett sommarprat då men äsch). Och sen ska jag vara ledig och allmänt härlig och göra allt jag kan för att vara så ofjantig som möjligt. Kanske även tacksam? Jag ska även försöka mig på den känslan.
En vecka skall spenderas i Västerbotten hos mina föräldrar samt att jag och Ulf ska på bröllop i Lövånger utanför Skellefteå. Äntligen får jag gå på bröllop! De senaste tre vigslarna som skett bland mina närmsta har jag missat (en gång pga rymningsbröllop på Mallorca och två gånger pga Oggi föddes och allt var kaos) så det är med ett uppdämt kärleksfestbehov som vi åker upp till Bjuröklubb i början av juli. Veckan efter det har vi stugan uthyrd och vi passar på att ta tåget ner till Köpenhamn för några dagar i den danska huvudstaden. Vi ska bo på ett snajdigt hotell och jag planerar att köpa designiga föremål samt äta smörrebröd. Dessutom har vi ju redan varit på semester vid Medelhavet så rent objektivt har jag ju en fantastisk semestersommar 2014. Stugan, bröllop, Köpenhamn, designgrejer, smörrebröd (redan Medelhav) för att sammanfatta.
Men.
Så blev det så att jag satt och tittade på mobilbilder över hur vi hade det förra sommaren. Och det var solnedgångar vid ringmuren på Gotland. Och solnedgångar i sjön som heter Garda och fantastiska måltider med Oggi sovandes i vagnen intill. Och där fanns palmer, laguner och stugan och Norrland och allt det där andra härliga också. Sakta och stilla kände jag hur en enorm avundsjuka växte fram i mitt bröst. När den nådde mitt huvud omvandlades avundsjukan till ett missnöje, ett starkt missnöje med mitt beslut att inte flänga runt i sommar.
Alltså. Att sitta och bli avundsjuk på sig själv, så till den grad att jag till och med började stressurfa flygresor och hotellbokningssidor är inte värdigt eller vettigt ens för att vara mig. Nej så där kan jag faktiskt inte hålla på. Jag har ju en bra semester framför mig! Så nu går jag, som går under smeknamnet fjantoberta av vissa i hushållet okej jag kallar mig det, och lägger mig.
Imorgon är sista jobbdagen (förutom att jag och Caroline ska göra ett sommarprat då men äsch). Och sen ska jag vara ledig och allmänt härlig och göra allt jag kan för att vara så ofjantig som möjligt. Kanske även tacksam? Jag ska även försöka mig på den känslan.
↧
↧
Ett foto i timmen igår (onsdag)
Inleder dagen med att äta frukost med min man och mina barn samt att låta som en ångbåt. Helt vanligt i vår familj nu för tiden. Inspirationen? Pippi så klart.
Cyklar till Hotel Diplomat för en andra frukost och jobb med Carolines sommarprat.
Promenerar Strandvägen bort till Djurgården med Caroline. But first, let me take a selfie.
Sammanstrålar med denna härliga kollega, min producentpartner Markus.
Berättar för Markus om den knäppa men fina fruktfesten som ett par måsar hade när jag var på väg in till jobbet ett par timmar tidigare.
Jag och Markus sitter i ett konferensrum och försöker bryta ner den första kvartsfinalen av Retorikmatchen 2014 till ett manus och körschema. Det är ursvårt.
Vi äter en sen lunch i matsalen.
Eftermiddagsdippen ramlar över mig.
Vi tittar på några klipp med vår programledare Nassim Al Fakir.
Jag säger hej då och glad sommar till Markus som är en helt fantastiskt rolig och bra person att jobba med. Det är lyxigt att få jobba med begåvade personer. I det här projektet lever jag lyxliv. För det, och Markus, är jag tacksam.
Åker genom stan och möter upp med Katarina på lokal. Hon har ett migränanfall som bara får henne att se flärdfull ut, inte sant?
Failar att äta upp de gröna ärtorna från huvudrätten. Katarina tycker synd om dem och förbarmar sig.
Knäcker sockertäcket på en crème brûlée.
Tar hissen upp till lägenheten med mitt cykelbatteri under armen.
Och så var det med min onsdag.
↧
Midsommarafton
↧
En körsbärsläsk som gjord för sommaren som låter vänta på sig
Till årets midsommarfirande skulle jag ha ett enormt Dr. Pepperfan som gäst. Det är lite så att när jag tänker på min bror tänker jag på den där konstiga körsbärsläsken. Eller det är i alla fall så att när jag ser en burk Dr. Pepper så tänker jag på min bror. Den ordningen ligger närmare sanningen.
Hur som helst.
När jag såg receptet på "Rob's favorite cherry soda" i Soda, lemonad och snacks så blev jag sugen på att prova att göra egen körsbärsläsk. När jag dessutom förstod att smaken skulle lägga sig nära just Dr. Pepper genom att ett kryddmått bittermandelessens skulle adderas blev tillfället då denna skulle provas helt självklart. Så, som välkomstdrink på midsommarafton gjorde jag denna söta och lite speciella läsken.
Den här sodan innebär att man gör en syrup som man sedan blandar med sodavatten. I vanliga fall skulle jag ha använt mig av vår soda stream men eftersom den råkade bli kvar i stan köpte jag naturell Loka som jag blandade koncentratet med. Det funkade alldeles utmärkt.
Jag är egentligen inte ett jättefan av den där lite artificiella smak som man förknippar med just Dr. Pepper men tycker ändå att denna soda blev fantastiskt god. Det var jag inte heller ensam om att tycka. Min bror var lyrisk.
![]()
Det här behövs:
500 g urkärnade körsbär
3 dl råsocker
3 dl vatten
1/2 tsk citronsyra
1 1/2 dl färskpressad citronjuice (ca 2–3 citroner)
1 citron, finrivet skal
1 krm bittermandelessens
1 krm salt
Gör så här:
Det här receptet kommer från Soda, lemonad och snacks av Tove Nilsson. Hennes bok läser och lagar vi ur nu i Kokboksklubben.
Hur som helst.
När jag såg receptet på "Rob's favorite cherry soda" i Soda, lemonad och snacks så blev jag sugen på att prova att göra egen körsbärsläsk. När jag dessutom förstod att smaken skulle lägga sig nära just Dr. Pepper genom att ett kryddmått bittermandelessens skulle adderas blev tillfället då denna skulle provas helt självklart. Så, som välkomstdrink på midsommarafton gjorde jag denna söta och lite speciella läsken.
Den här sodan innebär att man gör en syrup som man sedan blandar med sodavatten. I vanliga fall skulle jag ha använt mig av vår soda stream men eftersom den råkade bli kvar i stan köpte jag naturell Loka som jag blandade koncentratet med. Det funkade alldeles utmärkt.
Jag är egentligen inte ett jättefan av den där lite artificiella smak som man förknippar med just Dr. Pepper men tycker ändå att denna soda blev fantastiskt god. Det var jag inte heller ensam om att tycka. Min bror var lyrisk.
500 g urkärnade körsbär
3 dl råsocker
3 dl vatten
1/2 tsk citronsyra
1 1/2 dl färskpressad citronjuice (ca 2–3 citroner)
1 citron, finrivet skal
1 krm bittermandelessens
1 krm salt
Gör så här:
- Koka ihop körsbär tillsammans med socker, vatten och citronsyra i en kastrull. Låt småkoka cirka 20 minuterså körsbären kokar sönder och syrupen blir riktigt röd.
- Dra från värmen och addera citronjuice, citronskal, bittermandelessens och salt. Låt svalna.
- Sila genom silduk och fyll i väl rengjord glasflaska.
- Blanda med sodavatten.
Det här receptet kommer från Soda, lemonad och snacks av Tove Nilsson. Hennes bok läser och lagar vi ur nu i Kokboksklubben.
↧
Midsommardagen
Och så var det med denna helt himla strålande midsommarhelg.
↧
↧
Semesterstressen som inte går över
Nej. Den går inte över. Hur mycket jag än tänker på att det här med att vi ska vara i Sverige hela sommaren är ett genomtänkt och väl grundat beslut kommet ur min mogna kvinnohjärna så får jag ändå PANIK över att se hela semestern regna och frysa bort. Och jo: jag förstår att det inte kommer att vara så här shitty väder hela resten av juni och juli men tänk om. Tänk om det här är allt det blir? Tänk om all den fina sommar som vi har haft redan har varit. Med tanke på att sommarvärmen kom redan i maj så kan väl hösten komma i juni? Eller? INTE VET JAG!
Hur jag hanterar detta? Inte så bra. Jag hetssurfar mellan ving, fritidsresor, apollo, booking, norweigan, sas, mr jet och destination gotland. I nuvarande läge har jag två boenden bokade på Gotland, ett par på Åland, två i Spanien och ett i Italien. Och så Köpenhamn på det. Jag har även en vecka på Mallorca på gång.
Semester. Pah! Detta är inte semester. Så här mycket jobb och stress som jag jobbat upp nu (helt själv så duktig som jag är johodå) så kommer den där veckan i augusti som innehåller jobbstart/inskolning/barnens två årsdag att kännas som semester.
Heh.
Det är väl om något: alltid nåt.
Nåja. Jag återkommer i semesterärendet. För nej, alla dessa hotell som jag har bokat och gjort noteringar om i marginalen kommer vi inte att bo på. Men jag säkrar upp lite. Hanterar semesterångesten. Sånt som en galen människa gör när hon genomgår någon slags kris. Ågud. Alla har vi våra sätt. Snälla säg att vi alla har våra sätt.
Hur jag hanterar detta? Inte så bra. Jag hetssurfar mellan ving, fritidsresor, apollo, booking, norweigan, sas, mr jet och destination gotland. I nuvarande läge har jag två boenden bokade på Gotland, ett par på Åland, två i Spanien och ett i Italien. Och så Köpenhamn på det. Jag har även en vecka på Mallorca på gång.
Semester. Pah! Detta är inte semester. Så här mycket jobb och stress som jag jobbat upp nu (helt själv så duktig som jag är johodå) så kommer den där veckan i augusti som innehåller jobbstart/inskolning/barnens två årsdag att kännas som semester.
Heh.
Det är väl om något: alltid nåt.
Nåja. Jag återkommer i semesterärendet. För nej, alla dessa hotell som jag har bokat och gjort noteringar om i marginalen kommer vi inte att bo på. Men jag säkrar upp lite. Hanterar semesterångesten. Sånt som en galen människa gör när hon genomgår någon slags kris. Ågud. Alla har vi våra sätt. Snälla säg att vi alla har våra sätt.
↧
En grillkväll i viken
↧
Spännande nattningar pågår
Det började med att Olof klättrade ur barnsängen som vi har ute i viken. Kanske var det att den stod så nära vuxensängen som gav honom inspiration och mod att våga prova? Hemma i lägenheten med de skeva väggarna fortsatte historien om barnen och deras sängar med att Olof och Greta började svinga sig ner i sina sängar. Olof med ett gott resultat förutom det att han inte tog sig ur sängen igen och allt som oftast stod och smågrät i sin säng. Greta med ett mindre gott resultat av att trilla ner på golvet med dunder och brak. Efter att detta skett två gånger och både jag och Ulf förstod vad nästa steg skulle vara (att Olof och Greta skulle försöka sig på att ta sig ur sina sängar med mycket stor skaderisk) så tog vi bort ena spjälsidan på barnens sängar här om dagen. Vi köpte nämligen såna sängar till Oggi: som kan omvandlas från spjälsängar till "vanliga" sängar. Och oj! så spännande allt har blivit i och med det.
Barnen är helt överförtjusta. Jag överdriver inte om jag säger att Greta går och bäddar ner sig i sin säng fem-sex gånger i timmen. Då vill hon gärna att jag eller Ulf ska följa med och titta på henne och bara bekräfta det hon misstänker: att hon är en stor tjej nu med en säng som hon har kontroll över. Så bedårande rart alltså. Och Olof är så nöjd. Då och då hänger han på Greta in i deras rum och kryper upp på sin kudde där han sedan ligger småskrockar med sina tre gosiga kaniner runt i kring sig.
Det händer också att de bjuder över varandra till sina sängar. "Ffff" låter Greta ("ffff"är Olof på Gretiska) och pekar på en yta som hon gjort i ordning. "Däääääh!" pekar hon sedan uppfordrande mot honom. Eftersom Olof inte riktigt har förstått, alternativt hör hennes "ffff":ande, så får jag eller Ulf medla. Sedan tar han sig upp i hennes säng och så sitter de där och skrattar och det är som att de inte riktigt kan tro att det är sant denna förändring.
Det är även spännande för oss föräldrar. Nattningsrutinen är som bortblåst. Nu är det så mycket som det ska stås i från Gretas sida. Hon kliver i och ur sängen och ordnar och donar med täcke och kuddar och gosedjur och det är så jämrarns gulligt att jag får kramp i hjärtat. Olof är lugnare men har också svårare för att somna. Det är som att det här ansvaret är lite för tungt för honom. Att välja att ligga kvar av egen vilja tycks övermäktigt. I kväll somnade han till sist i mina armar. Det brukar han aldrig vilja göra men det var som att det blev enklare på något vis.
Ja, det är spännande nattningar som pågår här på Kungsholmen. Tur att jag har semester så att jag har tid att låta dem acklimatisera sig. Semestern gör också att jag har ro att ta in denna fantastiska utveckling som pågår. Herregud vad stora de håller på att bli nu de söta små lejonungarna. Mina fina lejonungar.
Barnen är helt överförtjusta. Jag överdriver inte om jag säger att Greta går och bäddar ner sig i sin säng fem-sex gånger i timmen. Då vill hon gärna att jag eller Ulf ska följa med och titta på henne och bara bekräfta det hon misstänker: att hon är en stor tjej nu med en säng som hon har kontroll över. Så bedårande rart alltså. Och Olof är så nöjd. Då och då hänger han på Greta in i deras rum och kryper upp på sin kudde där han sedan ligger småskrockar med sina tre gosiga kaniner runt i kring sig.
Det händer också att de bjuder över varandra till sina sängar. "Ffff" låter Greta ("ffff"är Olof på Gretiska) och pekar på en yta som hon gjort i ordning. "Däääääh!" pekar hon sedan uppfordrande mot honom. Eftersom Olof inte riktigt har förstått, alternativt hör hennes "ffff":ande, så får jag eller Ulf medla. Sedan tar han sig upp i hennes säng och så sitter de där och skrattar och det är som att de inte riktigt kan tro att det är sant denna förändring.
Det är även spännande för oss föräldrar. Nattningsrutinen är som bortblåst. Nu är det så mycket som det ska stås i från Gretas sida. Hon kliver i och ur sängen och ordnar och donar med täcke och kuddar och gosedjur och det är så jämrarns gulligt att jag får kramp i hjärtat. Olof är lugnare men har också svårare för att somna. Det är som att det här ansvaret är lite för tungt för honom. Att välja att ligga kvar av egen vilja tycks övermäktigt. I kväll somnade han till sist i mina armar. Det brukar han aldrig vilja göra men det var som att det blev enklare på något vis.
Ja, det är spännande nattningar som pågår här på Kungsholmen. Tur att jag har semester så att jag har tid att låta dem acklimatisera sig. Semestern gör också att jag har ro att ta in denna fantastiska utveckling som pågår. Herregud vad stora de håller på att bli nu de söta små lejonungarna. Mina fina lejonungar.
↧