När vi åkte till Kreta för drygt en vecka sedan gjorde vi det med två bebisar som kunde ta några steg. Du Greta valde att gå lika ofta som du kröp medan du verkligen fick kämpa Olof för att ta några svajiga steg. När vi kom hem från Kreta gjorde vi det med två bebisar som går. Ni går ganska fort nu och man märker framsteg varje dag. Det är sällan du kryper nu Greta, det är bara när du är trött. Då är det som att balansen också blir trött och ber om att få vila. Du går också helst Olof men om du har bråttom kryper du för den tekniken har du slipat till briljans. Fy tusan vad snabbt du kan ta dig fram på alla fyra.
När vi var på resan fick vi laborera runt med våra rutiner en del. Restaurangerna var öppna på andra tider än vad vi är vana vid men allt det funkade ändå. Ni åt nästan alla era måltider från hotellets buffé och somnade sällan före klockan halv tio om kvällarna. Nu är det visserligen en timme i tidsskillnad till Grekland men ändå! Att jag och pappan, era två mycket rutinbundna föräldrar, vågade släppa taget om vår mat- och sovklocka var stort. Och nu vet vi att allt funkar ändå. Det är en bra vetskap att bära med sig.
Under resan visade det sig att ni inte är så förtjusta i att bada i pool. Eller, ni älskade att sitta på det översta trappsteget och leka med hink och spade och bollar och sorteringskoppar. Men när vi försökte få ner er i såna där badringar skrek ni som om vi hade försökt skada er. Så där satt vi mest hela tiden. I poolbrynet och plaskade. Till sista dagen vill säga. Då kastade du dig ut Greta och ville bara vara ute på det djupa. Du blev hysteriskt glad av att vara i våra famnar och du plaskade och flaxade och fick kallsupar och skrattade hela tiden.
Ni blev också mycket förtjusta i Vings maskotar Lollo och Bernie. Jag trodde nog att ni skulle vara för små för att fatta hela den där grejen men oj oj OJ vad ni sken upp när de där två kom in vid frukosten. Era två personligheter blev så tydliga i mötena med de där två jättedjuren. Du Olof ville omedelbart klappa och krama båda två medan du bara ville iaktta Greta. Om Lollo eller Bernie försökte ta dig i hand eller stryka dig på armen styrde du ilsket och bestämt undan deras händer. Inte röra! blixtrade det ur dina ögon.
Resan var fin på många sätt. Det bästa var att ni fick vara så nära mormorn, morfarn och mostern. För dig Greta finns det ingen som går upp mot moster Annika, eller "moster mamma" som vi kallar henne. Du älskar Annika så mycket att du går i bitar och varje gång du ser henne skrattar du ett nöjt och huckrande skratt från magen. Sen är det som att du försöker krypa in i henne. Du trycker ditt huvud mot hennes och pussar och kramar och smeker hennes hår.
Ni älskar fortfarande böcker och du Olof kan sitta länge och bläddra i en bok. Det gulligaste vi vet är när du går iväg till ert rum och sätter dig med en musikbok som du kan spela själv. Så sitter du där och diggar till vissa låtar medan du har andra sånger mer som sällskap. Ni vill båda två veta vad prick allt är i alla böcker. Edä? frågar ni och pekar. Melon, päron, bil, lampa, elefant svarar vi och ni frågar igen och igen och igen. När vi säger "pingvin" börjar ni gunga med överkroppen eftersom vi vet att pingviner festar på isflak till untz-untz-musik, när vi säger "brandbil" roterar ni med ena handen som en saftblandare och när vi säger "flygplan" flyger ni iväg med ena handen och armen. När du vill att vi ska läsa för dig Greta sträcker du fram en bok och klättrar sedan upp i vårt knä. Så. Rackarns. Gulligt.
Andra favoritsaker är ett stall från Fisher Price, eller faktiskt alla saker ni har från det märket: en mobiltelefon, en kamera, en buss och en liten glassbil. Ni tycker också om att köra runt med bilar och att leka med en burk med pärlhalsband. Under den senaste månaden har du blivit mycket bättre på att leka Greta och det är vi alla mycket glada för. Ni ä-hä-hälskar också Babblarna som ni vet finns i mammans och pappans mobiler och ni kan bli helt galna när ni ser telefonerna. Ni tyckte också om "I drömmarnas trädgård" som vi tittade på i paddan men det funkade bara sådär eftersom ni älskar att trycka på den där knappen som avbryter allt. Vi ska försöka koppla in datorn till tv:n så att ni kan kolla där istället. Ni tittar aldrig på tv annars bara av det skälet att vi inte tänker på att den finns. De få gånger vi slagit på tv:n har ni varit totalt ointresserade. Men det där ska vi jobba lite på för jag och pappan ser de stora vinster som finns i att få tv:n som barnvakt då och då.
Ni äter väldigt bra och nästan alltid det vi vuxna äter. Det är bara om jag och pappan vill ha till exempel en bit kött med pommes som vi tar fram en burk med köpt mat. Det godaste ni vet är alla de olika grytorna jag gör efter mormorns recept, korv i alla dess former och du Greta är helt galen i tomatjuice och yoghurt. Russin och frukt är stora favoriter och när vi var på Kreta tror jag att ni totalt sett åt en halv vattenmelon varje dag. Ni äter mer och mer själva (med händerna eller om vi gör i ordning en sked med mat stoppar ni in det i munnen) och dricker själva ur både flaska och pipmugg. Tack och lov låter ni oss mata er igen vilket gör att vissa måltider kan bli både kladdfria och snabba. För så är det. Matar vi er kladdar ni (nästan) inget längre.
När vi frågar hur gamla ni är sträcker ni upp ett pekfinger och ler stort som att ni säger "ett år!". Ni vinkar hej och hej då. Ni vet var era ögon, öron, mun, mage, navel, fötter, tår och ert hår är, äh!, ni vet var och vad så många saker är att det inte längre går att hålla reda på. Ni kan peka ut djur på bilder och ni vet vad åka vagn, läsa, borsta tänderna osv är. Du Olof vet att ugglan låter "hoo-hoo-hooo" (du vet också det Greta), att hunden säger "boww", ormen "ssss" (det vet du också Greta) och att kon säger "mu". Du säger också "kah" om katt och en massa andra saker som jag inte kommer på nu. Du är inte alls lika kommunikativ Greta. Du låter ett gnälligt "heeeh?" och pekar på saker mycket bestämt om du vill ha något.
Det roligaste är att vi verkligen kan kommunicera med er nu. Om vi ber er att "gå till pappa i badrummet" eller "gå till era sängar" osv så gör ni det. Ni lyssnar noga på vad vi säger men struntar blankt i att sätta er ner i vår säng trots att vi är bestämda på den punkten. Då lyfter vi ner er och ni blir båda två helt förkrossade. Du Greta kan komma med saker för att du vill att vi ska göra något för dig: du kan som sagt komma med en bok, men du kommer också med dina skor och ber oss sätta på dem på dina fötter. Ni hjälper också gärna till med saker som att tömma tvättmaskinen eller plocka upp matvaror ur en kasse. Då tar ni en sak i taget och ger till mamman eller pappan.
Ni klättrar upp och ner för soffor, trappor, fåtöljer ... ja allt ni kan klättra upp för tar ni er också upp på. Framförallt du Greta är vår lilla klätterapa. Du är så säker och försiktig att jag aldrig är orolig. Ni kan även klättra ner från vår säng (trots att den är för hög att klättra upp i). Att vara i mammans och pappans säng är bland det bästa ni vet. Då klättrar ni runt på kuddarna eller lägger er och lutar er tillbaka. Det är något ni har börjat med – att ni lutar er tillbaka med en bok till exempel. Ni älskar också att gosa med kudden, filten, mattan, soffan, mammans mage osv. Om jag frågar om ni vill gosa kudden så lägger ni er ner med kinden mot kudden och ger ifrån er det nöjdaste ljud man kan tänka sig.
Jag vet att det här har varit en månad med en hel del vredesutbrott från er sida men just nu, efter en vecka med sol och glatt, kan jag inte minnas vad allt det berodde på. Vad jag vet, är att du Olof blir arg på saker och har ett jädra humör. Du Greta blir mer ledsen och under dom perioderna är det som att du inte förstår varför världen vill dig illa. Det är mycket jobbigare att hantera än ilskan som jag kan tycka är rätt underhållande ibland. När du blir arg Olof drar du iväg någon meter och sedan lägger du dig ner raklång med ansiktet ner i parketten och skriker och gråter ur dig all din weltschmertz.
Jag älskar det här livet som vi har tillsammans och det blir liksom enklare att vara med er nu när våra språk närmar sig varandra. Och att ni blir mer och mer förtjusta i varandra är så gulligt att jag smäller av. Det finaste av allt den här månaden hände på Kreta efter att jag hade varit iväg och tvättat av dig Olof på toaletten. När vi sedan kom ut till en korridor och jag släppte ner dig och du såg Greta längst där borta – och hon samtidigt upptäckte dig – och ni tjöt till av glädje och sprang mot varandra ... då kunde jag inte hålla tårarna borta. Eller när du hade gjort dig illa ganska ordentligt på ett vasst hyllplan Olof precis innan sängdags och du var ledsen på riktigt så ville Greta inte heller sova. Hon ville vara nära dig och till sist somnade ni ni i var sin resesäng tryckta mot varandra genom nätet.
Ni är två helt igenom charmerande små karameller. Ni är varma och generösa med er kärlek. Ni söker kontakt med andra och när ni ler smälter hela världen. Att få leva med er är en gåva som jag och pappan tar emot med tacksamhet varje dag. Ni är dom finaste, mysigaste – och som alltid mest utmanande – personer jag mött. Oavsett allt så älskar jag och pappan er mer än härifrån till månen, och tillbaka igen.
Hurra för ettan och tvåan som blir tretton månader idag!
