Ni är genier, genier ska jag säga er

Tack snälla snälla ni som tog er tid att kommentera på det senaste inlägget. Det är som att ni är genier, jag svär, eftersom ni visste så precis vad jag behövde. Det är en samling fantastiska kommentarer och jag är oändligt tacksam över att ni delar med er så generöst av era tankar och erfarenheter. Tillsammans blir jag, vi, mindre ensamma och alla dom där sakerna. Eller hur? Och. Jag känner mig inte längre som en dålig mamma. Jag vet att jag övertänker saker alldeles för lätt och att jag bara måste re-fuckin'-lax emellanåt. Vi har det bra, jag, Oggi och Ulf och tillsammans klurar vi ut bit för bit hur vi vill leva vårt liv. Det är få saker som är oreparerbara och dagisval är en av de där sakerna som kommer att ordna sig. Så länge jag vet att jag kan byta, ändra, göra om utifall det skulle kännas dåligt den dagen Oggi börjar så kan jag vara lugn. Och jag är lugn. Nu. Tack vare er.

Så tack igen för att ni knuffade upp mig på banan. Ni är = dom bästa.

Och ps. Skulle en dålig mamma göra en sån här sak till exempel:

Dvs dricka upp sina barns vatten (som dricks ur nappflaska!) och missa sin sons trill samt ignorera den uppenbara skottskadan på sin dotter? Nej just det! Att kunna vara så närvarande och samtidigt så avskärmad på en och samma gång kräver sin förälder. Den här bilden får mig att känna mig både över- och underlägsen mig själv i en osannolik mix.

*blink*