Tack för alla kommentarer och för att ni delat med er av era erfarenheter om sömn och tillhörande problem så generöst. Det är alltid skönt att höra att man inte är ensam och någonstans vet jag att detta är en fas. Så som det är nu kommer det inte vara för hela resten av livet och, faktiskt, ikväll somnade både Olof och Greta ganska snabbt.
Det är en del som har klarnat, inte minst faktumet att det jag som vanligt behöver jobba med tålamodet. Men det som gör allt extra svårt är att de är två barn som är i samma fas: om en somnar enkelt men den andra inte gör det så står vi ändå där med sömnproblem. Och om en inte somnar så triggar den ofta den andre till att också vara vaken. Eftersom det är två barn som stökar så behöver båda föräldrarna vara med vilket gör att vi inte kan avlasta varandra, jag och Ulf. Den största utmaningen ligger i förändringen att de inte längre sover i sina spjälsängar och att de har förstått att utrymmet att ha en egen vilja har blivit så mycket större.
Men framför allt får jag ju ta den här tiden för vad den är: det är varmt, trångt (och på sitt sätt härligt) det här att vi sover allesamman hopträngda i ett litet sovrum här på landet. För barnen är också så många nya intryck som ska processas, konstiga bett som ska klias på och nya färdigheter som ska analyseras. Att de under de senaste veckorna sovit på fyra olika ställen och dessutom åkt bli i 130 mil på bara några dagar gör också sitt till.
Men några små justeringar har vi ändå gjort. Vi ser till att lunchen blir i rätt tid, så att de kommer i säng för lunchvilan vid rätt tid. Vi har också kortat dagvilan den från två till en och en halv timme och kommer förmodligen fortsätta så. När det gäller nattningsrutinerna provade vi att göra toalettbestyren åtskilda. Först tvättade, bytte och borstade jag tänderna på Olof och sedan gjorde Ulf det samma med Greta. När de inte var i badrummet samtidigt blev det (föga förvånande egentligen) mindre cirkus. Jag har även designat om kvällssagorna lite och lägger mer fokus på hur figurerna gör sig redo för att sova och hur de ska sova hela natten. Ibland tror jag att våra stökiga nattningar beror på att Olof och Greta tror att det är så de ska vara, jag vet inte om ni kan hänga med på hur jag tänker här? Men efter att jag har pratat med dom och resonerat med dom om andra saker tidigare så har många såna här stökigheter slutat. Så nu berättar jag hur allt ska gå till och hur jag skulle vilja att allt förlöpte.
Nåja. Vi får se hur detta utvecklas. Ikväll somnade de som sagt ganska enkelt. Hur det blir imorgon återstår att se. Precis just nu kan jag känna hur jag är helt tillfreds med att det är på det viset. Kvällarna kanske äts upp men vi har det faktiskt också hemskt fint på dagarna. Det ska jag inte glömma bort.
Det är en del som har klarnat, inte minst faktumet att det jag som vanligt behöver jobba med tålamodet. Men det som gör allt extra svårt är att de är två barn som är i samma fas: om en somnar enkelt men den andra inte gör det så står vi ändå där med sömnproblem. Och om en inte somnar så triggar den ofta den andre till att också vara vaken. Eftersom det är två barn som stökar så behöver båda föräldrarna vara med vilket gör att vi inte kan avlasta varandra, jag och Ulf. Den största utmaningen ligger i förändringen att de inte längre sover i sina spjälsängar och att de har förstått att utrymmet att ha en egen vilja har blivit så mycket större.
Men framför allt får jag ju ta den här tiden för vad den är: det är varmt, trångt (och på sitt sätt härligt) det här att vi sover allesamman hopträngda i ett litet sovrum här på landet. För barnen är också så många nya intryck som ska processas, konstiga bett som ska klias på och nya färdigheter som ska analyseras. Att de under de senaste veckorna sovit på fyra olika ställen och dessutom åkt bli i 130 mil på bara några dagar gör också sitt till.
Men några små justeringar har vi ändå gjort. Vi ser till att lunchen blir i rätt tid, så att de kommer i säng för lunchvilan vid rätt tid. Vi har också kortat dagvilan den från två till en och en halv timme och kommer förmodligen fortsätta så. När det gäller nattningsrutinerna provade vi att göra toalettbestyren åtskilda. Först tvättade, bytte och borstade jag tänderna på Olof och sedan gjorde Ulf det samma med Greta. När de inte var i badrummet samtidigt blev det (föga förvånande egentligen) mindre cirkus. Jag har även designat om kvällssagorna lite och lägger mer fokus på hur figurerna gör sig redo för att sova och hur de ska sova hela natten. Ibland tror jag att våra stökiga nattningar beror på att Olof och Greta tror att det är så de ska vara, jag vet inte om ni kan hänga med på hur jag tänker här? Men efter att jag har pratat med dom och resonerat med dom om andra saker tidigare så har många såna här stökigheter slutat. Så nu berättar jag hur allt ska gå till och hur jag skulle vilja att allt förlöpte.
Nåja. Vi får se hur detta utvecklas. Ikväll somnade de som sagt ganska enkelt. Hur det blir imorgon återstår att se. Precis just nu kan jag känna hur jag är helt tillfreds med att det är på det viset. Kvällarna kanske äts upp men vi har det faktiskt också hemskt fint på dagarna. Det ska jag inte glömma bort.