Om jag ska beskriva hur det går för mig att bli en tränande människa med bara ett enda ord så får det bli med ordet: dåligt. Det var väl typiskt att just jag skulle ha så urusel karaktär när det kommer till att träna. I huvudet har jag ju allt så klart för mig. Motivationen (att få ordning på ryggen samt orka vara en bra och hel förälder till Olof och Greta även om några år) finns där. Tanken om hur detta ska gå till: skaffa en PT (finns i mitt hus) gå till en naprapat (finns i huset intill) motionera på egen hand (finns även det precis utanför huset) = check! Så vad fan Erika, SKÄRPNING! ropar jag. Men lyssnar jag? Nähäärå.
Så jag tänker så här. För att kanske skapa någon slags motivation, morot eller må hända är ordet jag far efter "piska", så tänker jag rapportera här i bloggen varje torsdag hur min träningsvecka har sett ut. Hur mycket har jag rört på mig? Hur har mina ansträngningar till att bli en tränande människa sett ut? För ibland tänker jag att jag borde vara schysstare mot mig själv. De här promenaderna jag tar varje dag för att hämta barnen eller när jag går en måndagspromenad runt Karlbergskanalen för att lyssna på en pod. Dom borde räknas, väl? Eller nej, förresten inte. Inte om jag inte medvetet gör det till ett "träningspass". Vardagsmotionen får bli en bonus.
Nåja. Jag börjar denna första träningstorsdag (oooh, catchy name) med att definiera ett par målsättningar för mig själv. Innan det här året är slut ska jag:
Babysteps, mina vänner. Babysteps. Och ja: HEJA MIG! För jag är inte som en kvinna (en hyllad och prisbelönt designer) som jag läste en intervju med i senaste numret av Damernas som ba: "springa en mil? Pft! Det är ingen utmaning. Det är bara att öva några gånger så klarar man det. Tio mil, då snackar vi". Ågud. Jag är så långt ifrån henne som man rimligen kan komma.
Ps. Om någon av er vill komma med tips, pepp eller smisk så är jag er.
Åja, höll på att glömma, redovisning av veckan hittills:
Måndag: powerwalk 20 minuter (sen kasade jag av banan när jag gled in i Västermalmsgallerian och började shoppa istället. Typiskt.)
Onsdag: Startade detta löpprogram. Det känns spännande.
Så jag tänker så här. För att kanske skapa någon slags motivation, morot eller må hända är ordet jag far efter "piska", så tänker jag rapportera här i bloggen varje torsdag hur min träningsvecka har sett ut. Hur mycket har jag rört på mig? Hur har mina ansträngningar till att bli en tränande människa sett ut? För ibland tänker jag att jag borde vara schysstare mot mig själv. De här promenaderna jag tar varje dag för att hämta barnen eller när jag går en måndagspromenad runt Karlbergskanalen för att lyssna på en pod. Dom borde räknas, väl? Eller nej, förresten inte. Inte om jag inte medvetet gör det till ett "träningspass". Vardagsmotionen får bli en bonus.
Nåja. Jag börjar denna första träningstorsdag (oooh, catchy name) med att definiera ett par målsättningar för mig själv. Innan det här året är slut ska jag:
- i alla fall ha pratat med en PT,
- gått till en naprapat minst en gång,
- lärt mig att springa tre kilometer.
Babysteps, mina vänner. Babysteps. Och ja: HEJA MIG! För jag är inte som en kvinna (en hyllad och prisbelönt designer) som jag läste en intervju med i senaste numret av Damernas som ba: "springa en mil? Pft! Det är ingen utmaning. Det är bara att öva några gånger så klarar man det. Tio mil, då snackar vi". Ågud. Jag är så långt ifrån henne som man rimligen kan komma.
Ps. Om någon av er vill komma med tips, pepp eller smisk så är jag er.
Åja, höll på att glömma, redovisning av veckan hittills:
Måndag: powerwalk 20 minuter (sen kasade jag av banan när jag gled in i Västermalmsgallerian och började shoppa istället. Typiskt.)
Onsdag: Startade detta löpprogram. Det känns spännande.