Så av alla mina planer för dagen blev det en tumme kvar. Den, med tillhörande moder och son, gick dock en tur till affären i ett försök att entusiasmera sjuklingen till ätande. Bo, som han fortfarande kallar sig, var mycket bestämd med att han skulle ha med sig en Pippiväska fylld med smycken och vem är jag att neka honom en sådan sak? Det är dom här små bestämdheterna som jag älskar allra bäst med mina barn just nu. ÅH som jag älskar denna bestämdhet som bara växer och växer!
Nå. På väg till ica maxi strålade solen och jag kände mig faktiskt lite kvittrig. Det gjorde inte det lilla vampyrbarnet som med all tydlighet han lyckades uppbåda visade vad han ansåg om situationen med solhelvetet. Notera hans lilla kikglugg där till höger. Jag dör så fruktansvärt gulligt.
Inne i affären smalt den lilla butterkakan och han plockade på sig glatt av både vindruvor, blåbär, vattenmelon, Salami Milanese, russin och en stor tetra med pärondryck. Sedan klättrade Bo upp i vagnen igen och när vi kom ut fortsatte han att värja sig mot solen och allt detta evinnerligt ljusa. Vid lekparken frågade jag om vi skulle stanna till och leka lite men Bo sa bestämt "Nej. Hemåt." Så då gjorde vi så. Vi gick hem och dukade upp en helt otrolig buffé som vi kallade för fest. En fest som vi sedan bjöd pappan och Greta på när de kom hem från förskolan. Olof petade i sig några blåbär, ett par skivor salami och några bitar vattenmelon. Sedan var vi övriga rätt duktiga på att dammsuga det som var kvar i skålarna.
Och trots en dag av inställda planer, eh-normt mycket gnöl och en helt osannolikt stökig nattning så är känslan i mitt bröst att dagen ändå hamnar på plus. Fett plus för upplevelserna som jag hade med vampyrbarnet där runt ica maxi och vår fest var så väldigt fina. Roliga och knäppa men mest av allt fina.
Nå. På väg till ica maxi strålade solen och jag kände mig faktiskt lite kvittrig. Det gjorde inte det lilla vampyrbarnet som med all tydlighet han lyckades uppbåda visade vad han ansåg om situationen med solhelvetet. Notera hans lilla kikglugg där till höger. Jag dör så fruktansvärt gulligt.
Inne i affären smalt den lilla butterkakan och han plockade på sig glatt av både vindruvor, blåbär, vattenmelon, Salami Milanese, russin och en stor tetra med pärondryck. Sedan klättrade Bo upp i vagnen igen och när vi kom ut fortsatte han att värja sig mot solen och allt detta evinnerligt ljusa. Vid lekparken frågade jag om vi skulle stanna till och leka lite men Bo sa bestämt "Nej. Hemåt." Så då gjorde vi så. Vi gick hem och dukade upp en helt otrolig buffé som vi kallade för fest. En fest som vi sedan bjöd pappan och Greta på när de kom hem från förskolan. Olof petade i sig några blåbär, ett par skivor salami och några bitar vattenmelon. Sedan var vi övriga rätt duktiga på att dammsuga det som var kvar i skålarna.
Och trots en dag av inställda planer, eh-normt mycket gnöl och en helt osannolikt stökig nattning så är känslan i mitt bröst att dagen ändå hamnar på plus. Fett plus för upplevelserna som jag hade med vampyrbarnet där runt ica maxi och vår fest var så väldigt fina. Roliga och knäppa men mest av allt fina.