Den här ytan av tid som jag och Ulf plötsligt fick fyller vi med att diska champagneglas, baka tårtbottnar och lyssna på Bruce Springsteen. Imorgon ska jag ha kalas för att fira att jag fyllt 40 och det är så här: den här gången orkade jag inte med någon fest. Inte bara det att jag inte skulle orkat ordna med allting, jag skulle inte heller orkat vara vaken särskilt länge på min egen fest. Dessutom vill jag ha med mig Olof och Greta på mitt firande. Och det här är nog något som jag får inse: Jag är en sån som vill ha med dom på allt jag gör (nåja, inte precis allt och exakt jämt för herregud vad jag inte skulle få något gjort då men typ allt). Jag tycker om att dom alltid finns med där på ett hörn och att dom i och med det också alltid kommer att finnas med i mina minnen när jag tänker tillbaka. Så det blir ett 40-årskalas med mina vänner och barn och saft och hembakade tårtor och champagne. Min vän Katarina har hjälpt mig med alla praktiska saker och med en sån fenomenalt bra person vid sin sida är det inte det minsta tungt att ordna med kalas.
Och ÅH!
Jag läser era kommentarer i det förra inlägget med tårar på lur. Ni skriver så fint att jag blir alldeles tagen. Tack! för att ni tar er tid att kommentera och tack för att ni är med mig. Det betyder allt ska jag säga er. Allt.
Nu ska jag fortsätta njuta av stillheten som råder. Medan jag väntar på att den sista tårtbotten ska gå klart kanske jag sätter mig och tittar på vinden som fladdrar till i vår skira gardin FÖR JAG KAN DET. Kanske äter jag en liten solvarm tomat från min Medelhavsträdgård som jag alltså kallar det lille hörnet ute på balkongen? Kanske lyssnar jag på lite mer Bruce? Definitivt ska jag lyssna på lite mer Bruce.
Happy fredag hörni. Happy fredag!