Så, igår var det äntligen dags att fira min födelsedag med familj och vänner.
Vid min sida hade jag min darling Katarina och att ha henne som vän är något som faktiskt är helt otroligt. Hon hjälpte mig med allt inför och under det här kalaset och för det är jag bortom tacksam.
Jag var även mycket nöjd med hela kalasupplägget. Heliumballonger, tårtor, champagne och vänner. Där har ni receptet.
Och
här har ni receptet på min favorittårta. Det här är den enda tårtan jag kan baka men herregud vad god den är. Jag
behöver inte kunna baka något mer än den här tårtan.
Så blåste jag ut ljuset och förklarade fikat öppet.
Det skulle visa sig att Greta var något av en expert på det där med att äta kakor.
Gästerna kom och min svärfar, barnens farfar fick en fin stund med Olof i sin famn.
Min svärfar kom förresten med en bukett liljekonvaljer. Åh, vad jag älskar liljekonvaljer.
Och på tal om kärlek till blommor. Den här buketten som jag fick av några vänner var ju helt himla otrolig.
Över hela lägenheten höll festligheterna på.
Det var så fint att se så många människor som jag tycker om samlade på en och samma gång.
Och att få se sina vänner ta hand om ens barn. Så megafint alltså.
Ännu en fin sak var att se hur mina barn hade det bra med mina vänners barn.
Sedan höll Katarina ett tal.
Ja, ni kan ju tänka er. Jag skrattade och grät.
Och idag tänker jag på det här med att ha kalas och att samla dom man tycker om. Det borde man verkligen göra oftare. Och med man menar jag, som alltid, jag.
Jag borde göra det här oftare.
